Testar ledigheten

Min långa, lugna semester fortsätter. Jag fick mitt examensarbete godkänt och tillbringade en vecka med fjällvandring i Alperna med min sambo och mina föräldrar. Vi fick hela resan betald för de har ganska gott om pengar just nu. Jag inser naturligtvis att jag är privilegierad men det hindrar mig inte från att njuta fullt ut av en trevlig resa.

Min sambo jobbar en del i sommar men jag är helt ledig och lever på sparpengar som gott och väl kommer att räcka tills jag börjar jobba i höst. Det blir intressant att se om jag kommer att njuta så mycket som jag trodde av ledighet och fri tid. Många som sparar pengar och bloggar om det drömmer ju om att gå ner i arbetstid och få vara mer lediga. En del tror att dessa människor kommer att bli uttråkade och olyckliga. Den här sommaren kanske kan ge mig en bra försmak på hur det kan vara. Hittills har det i alla fall varit helt underbart.

Blogglistan växer

Den här sommaren har börjat bra och jag har kunnat ta det lite lugnare. Helt ledig har jag knappt varit alls men de flesta dagar har jag bara behövt skriva några mail och så är den dagens arbete utfört. Så skulle jag vilja ha det oftare.

Det har alltså blivit lite mer tid för att kika runt på olika bloggar. Jag har upptäckt en hel massa på temat ekonomi och sparande, och det är lika kul varje gång man hittar någon annan sparsam själ som vet att uppskatta pengars värde och ger tips kring hur man får dem att stanna kvar i plånboken eller växa i portföljen.

Till höger ser ni listan med bloggar jag läser regelbundet och med all ledig tid har jag kunnat följa nästan varje nytt inlägg i listan. Man slås över hur många bloggar det finns därute. Utdelningsseglaren har gjort ett gediget jobb med att lista ett urval i det här inlägget. Det är bara att plöja blogg efter blogg och fascineras över hur stort det här intresset verkar vara ute i landet! Min blogglista växer också kontinuerligt.

Snabbare och snabbare

I november 2016 bestämde jag mig för att ”ta löpträningen till en ny nivå” för jag saknade träningsvanorna jag hade i gymnasiet. Jag hade väl ursäkter till mig själv, att jag inte hann med att träna lika mycket längre, schemat är mycket fullare nu. Men även om det är sant, så handlar det ju om att prioritera. Veckan har 168 timmar oavsett vilket liv man lever. Att träna fem timmar i veckan anses mycket i dagens samhälle, men är det egentligen så extremt att lägga mindre än tre procent av sin tid på något så hälsosamt och skönt som träning?

Jag skippade ursäkterna för att göra det jag verkligen ville göra. Ut och springa, dag efter dag! Ibland blev det en utmaning att pussla ihop med studier och arbete. För att inte tala om hushållsarbetet – det är inte schysst att lämna en massa jobb åt sambon för att man vill utöva ett fritidsintresse.

Ibland behöver man sätta mål i siffror. Eftersom jag redan var ganska van att springa då och då blev det ingen chock för kroppen när jag bestämde mig för att en bra veckomängd ska ligga på 50 km. Runt december var jag uppe i de siffrorna de flesta veckor. Det är svårare att hålla uppe ett snitt än att toppa enskilda veckor, men framåt våren såg det bra ut även där. April gav ett genomsnitt på drygt 50 km i veckan och i maj kom jag upp i 56 km/vecka.

I mars sprang jag 10 km på strax under 41 minuter och i maj satte jag nytt personbästa på halvmaraton, 1:32. Jag är glad och stolt över att jag kunde ändra på mina vanor och få in mer löpträning i min vardag. Vi får se hur snabbt jag kan lära mig att springa innan året är slut!

Flyttar bloggen

För ett tag sedan märkte jag att jag började få färre kommentarer på inläggen jag skrev här på bloggen. Speciellt förvånad blev jag eftersom några ”stammisar” plötsligt inte hörde av sig alls. Hade de lämnat mig allihop?

Slimis hörde av sig i en tråd på hans egna blogg och sa att det inte gick att kommentera på bloggen. Flera hade tydligen samma problem. Jag försökte fixa det på alla möjliga sätt, men jag förstår verkligen inte vad som är fel. Men det blev inte riktigt lika roligt att skriva när det kändes som att ingen läste.

Jag har satt upp en ny WordPress-sida, med en gratisdomän. Jag tänker faktiskt inte fortsätta betala för den gamla domänen när det här alternativet är gratis. Alla inläggen från den gamla bloggen finns nu också på den nya och jag kommer att fortsätta skriva där. Annars har jag försökt att ge den nya sidan ungefär samma utseende som den gamla så att man ska känna igen sig. Det är ju samma person som skriver.

Listan med ”läsvärda ekonomibloggar” är implementerad så gott det går med rss-flöden. Jag hoppas flytten blir så smidig som möjligt och att några läsare vill följa med mig.

Rastlös

Efter tentan förra veckan fick jag lite ledig tid från pluggandet och det har varit väldigt skönt. Min dator är fortfarande hos doktorn och det är naturligtvis därför som bloggen har varit dåligt uppdaterad. Det är lite klurigare att skriva från mobiltelefonen. Jag köpte min telefon förra sommaren för 995 kr och den fungerar bra att ringa och smsa med, men webbläsaren är lite buggig.

Det har trots allt varit ganska skönt att inte ha datorn på lediga dagar. Det blir lätt att man hamnar där lite för länge, och slösurfar bort sin dyrbara lediga tid. Jag tror att det är en stor tidstjuv i dagens samhälle, där folk kämpar för att få ihop sitt schema och sova tillräckligt många timmar. (men de flesta tycks ändå alltid ha tid för Youtube och Netflix…)

Utan datorn tvingas jag upp ur stolen eller sängen och får mer utlopp för min rastlösa sida. När schemat inte är fullspäckat finns ju tid för löpträning och långpromenader. När jag kommer hem är jag trött i mina ben och somnar gott på kvällen. Jag önskar att det kunde vara så här oftare. Lediga dagar med tid att vandra runt i skog och mark eller i staden.

Helt tomma har dagarna ändå inte varit. Jag har sökt extrajobb och varit på några intervjuer. Det hade suttit fint att tjäna lite mer pengar och få bra erfarenheter på sitt cv innan det är dags att ta steget ut i arbetslivet på allvar. De viktigaste sakerna lär man sig ju inte i skolan. Vi får se hur det går, det hade varit kul att jobba med något annat än mitt nuvarande extrajobb som jag börjat trötta på.

Jag hoppas att jag får tillbaka min dator snart så att jag kan blogga som vanligt igen, men jag får läsa andras bloggar så länge. Hoppas att vi hörs snart igen!

När blir jag ”fri”? Vad är min ekonomiska plan?

Det här inlägget är en fristående fortsättning på det förra som handlade om att jobba tills man blir gammal

Många bloggare som har gett mig inspiration har gjort upp planer för hur mycket pengar de behöver för att gå i pension, alltså vid vilken förmögenhetsnivå eller årlig avkastning de har tillräckligt med pengar för att aldrig någonsin mer behöva arbeta om de inte själva vill. Det är både fascinerande och klokt att sträva mot ett sådant mål – jag är övertygad om att de allra flesta människor i Sverige idag har möjlighet att ta steget. Många av oss skulle må bättre av att gå ner i arbetstid och fundera på vad vi verkligen vill göra med våra liv, och vad vi vill ägna oss åt under vår korta tid här på jorden.

Sedan jag började aktiespara fokuserat och medvetet – något som jag ägnat mig åt i snart tre år nu – har jag då och då gjort små uträkningar som dels har handlat om hur mycket pengar jag skulle behöva för en viss materiell levnadsstandard, dels hur lång tid det skulle ta att spara ihop så mycket pengar.

För det första, hur mycket behöver jag för att känna mig säker på att aldrig mer tvingas jobba för pengar? Jag vill börja med att säga att jag inte är ett dugg säker på att jag någonsin kommer att vilja sluta jobba. Jag har inte ens fyllt 25 än och vet ju otroligt lite om hur mitt fortsatta liv kommer att se ut. I min ålder står man fortfarande inför oräkneliga val som har stor påverkan på ens framtid. Dessutom har jag valt en studieväg som förhoppningsvis kommer att ge mig ett stimulerande och varierat arbete.

Men om jag en dag, inom en snar framtid eller långt senare i livet, känner för att peka finger åt allt, plocka upp gitarren och dra till en fjärran världsdel på obestämd tid… hur mycket skulle jag behöva spara ihop för att aldrig mer behöva återvända?

De som aktiesparar sig till finansiell frihet har säkert någon gång stött på begreppet Safe Withdrawal Rate, som kortfattat är den andel man kan plocka ut från sitt kapital varje år utan att oroa sig för att någonsin få slut på pengar. Det är baserat på historiska börsdata och de flesta brukar komma fram till om man inte plockar ut mer än 4 % av sitt kapital varje år, är det över 95 % chans att man klarar sig på sina pengar för all evig framtid.

Det första en ung, osäker, barnlös student egentligen kan gå på är sina nuvarande utgifter. De senaste månaderna har jag spenderat i genomsnitt ca 7500 kr per månad. Det blir 90 000 kr om året, vilket man i så fall behöver 2 225 000 kr för att säkert kunna plocka ut. Avkastningen från 2,23 miljoner skulle alltså, i teorin, kunna täcka mina nuvarande utgifter i all evighet.

Hur länge skulle jag behöva spara? Flera variabler spelar in, framför allt hur mycket som sparas varje månad och hur stor avkastning ens placeringar genererar. Under de senaste åren har jag inte haft några problem att konsekvent spara åtminstone 3 000 kr varje månad. Då räknas resor, som till exempel sommarens kommande långresa, in. Om man räknar med 10 % årlig avkastning (kanske lite väl djärvt) skulle det enligt kalkylatorn i så fall ta ungefär 20 år innan kapitalet är uppe i 2,23 miljoner kronor.

Det är mindre än två år kvar tills jag räknar med att kunna ta ut min civilingenjörsexamen och förhoppningsvis få en högre inkomst än den jag har nu. En nettolön på 20 000 kr hade, med utgifter, resande och annat slöseri på samma nivå som nu, inneburit att 10 000 kr gick raka vägen in på avanzakontot varje månad. 3 000 kr/månad i två år till och sedan 10 000 kr/månad ger, med 10 % årlig avkastning, att 2,23 miljoner kronor tar 10 år från dagens datum att spara ihop till.

Förmodligen kommer jag att vilja ha mer marginal än så i de ekonomiska planerna, och förmodligen kommer jag att vilja kunna spendera mer än 10 000 kr i månaden. Men kanske inte så mycket mer. Fler än ett barn vill jag nog inte ha i alla fall. Och en högre nettolön än 20 000 kronor borde inte vara några problem efter några års erfarenhet i branschen jag kommer att jobba inom.

Egon Investor delar mina tankar om att de flesta förmodligen går i lite andra tankar när det väl är dags att ”ta steget” och märker att de trivs ganska bra med livet som det är nu. Det sköna kan ju vara att ha tryggheten, att veta att om allt går åt skogen kan man i alla fall överleva på sitt kapital oavsett vad man tar sig för i det fortsatta arbetslivet.

Men vad vet man om framtida planer och händelser i min ålder och livssituation? Eller hur bra börsen kommer att gå på sikt? Jag måste nog slå fast att jag inte vet ett enda dugg och därför blir det lite fånigt att göra upp någon ekonomisk plan redan nu. Det enda jag kan göra att att fortsätta leva så lyckligt och meningsfullt jag bara kan, så blir det säkert bra oavsett. Sparsamheten har jag ju med mig och det mesta ordnar sig säkert. Jag tror att vem som helst som bara fokuserar på att samla pengar för att uppnå någon form av frihet kommer känna sig mer instängd och olycklig än någonsin när pengarna väl är ihopsparade.

När blir du ”fri”? Eller gör du som jag – sparar, väntar och ser hur det blir?

Malware och solförmörkelse

Bloggen har varit ouppdaterad ett par dagar, och det beror framför allt på att min dator råkade ut för en liten olycka i förrgår. Jag var dum nog att klicka hem en fil som jag trodde var oskyldig. Vips, sa det, och så hade elak mjukvara spridit sig i min webbläsare.

Jag vet inte vad det är som driver en människa att arbeta så hårt för att utveckla program som sprider sig i folks datorer och spionerar, men jag gav dem ingen mer chans. Problemet är förhoppningsvis löst nu.

En del av sommarens långresa är bokad! Jag och min sambo åker till USA under två-tre veckor i augusti nästa år. Jag antar att när man bloggar med en image som ”snåljåp” är det dödsstraff på att bränna så mycket sparpengar på en resa, men det är vårt sista sommaruppehåll innan studietiden är över. Det blir en unik chans att uppleva något jag drömt om sedan jag var liten – en total solförmörkelse. Den går bara att se på en väldigt begränsad yta och hotellen och vandrarhemmen som ligger i rätt område blir fullbokade fort. Men nu är den delen av resan säkrad. Vi har också bestämt att vi inte köper några julklappar till varandra i år och istället skaffar en kamera så att vi kan ta bilder. Jag hoppas att allt det här är en vettig investering i lycka och fina minnen.

Nu blir det tentaplugg resten av dagen, och helgen. Om mindre än två veckor är det dags att prestera.

Dålig sömn

God morgon i bloggosfären.

Idag är jag trött för jag har inte sovit särskilt bra. Ibland är det svårt att veta varför. Jag vet vad som får mig att sova bra – ett svalt sovrum, inget kaffe efter klockan tre på eftermiddagen, inget skärmljus, allt det där. Men igår var det som om det var omöjligt att somna. Jag låg och vred mig i flera timmar.

Som tur är brukar en enstaka natt av dålig sömn inte förstöra särskilt mycket. Kroppen kompenserar ju oftast genom att sova djupare nästa natt, så jag får stå ut med att vara lite tröttare idag. Efter två koppar kaffe känns det hanterligt. Jag är ändå glad att jag oftast kan sova bra, jag känner flera som brukar ligga vakna till klockan fem på morgonen och är beroende av starka sömntabletter för att över huvud taget få en blund.

Ny vecka, nya tag!