Årssammanfattning 2017 (och bloggpaus)

Som ni säkert har märkt har jag tagit en liten paus från bloggandet. Det kändes inte riktigt motiverande för stunden och jag har ingen lust att blogga av rent tvång. Så kan det gå.

Jag tänkte ändå skriva ihop en årssammanfattning nu när nyårsafton närmar sig. 2017 har varit ett hektiskt år, men det känns som om det mesta har gått åt rätt håll.

Aktieportföljen har i skrivande stund uppnått ett marknadsvärde av 276 012 kr. Långsamt, långsamt går det – men förhoppningsvis är det sista året som jag sparar pengar från en studentbudget. Det är ju sista året på min utbildning och snart dags att jobba och tjäna pengar på heltid.

I ett inlägg där jag ställde frågan huruvida H&M är på väg att bli ett nytt Facit sa jag att jag skulle behålla aktierna året ut, och sedan ta beslut om dem. Nu ser det allt annat än ljust ut för H&M, och jag har ingen lust att låta denna surdeg dra ner min portfölj längre. Jag sålde av alla aktier häromdagen och fyllde istället på i Kinnevik, Hemfosa, Lundbergföretagen, Investor och Industrivärden. Portföljens direktavkastning tog ett skutt neråt, men det bryr jag mig inte så mycket om. Det viktiga är att äga bra och stabila företag. Nu delar portföljens företag ut 622 kr i snitt varje månad.

Under 2017 håvade jag totalt in 7506 kr i utdelningar.

Månadsinkomst från utdelningar.png

Lite kort om löpträningen: första halvan av 2017 löptränade jag mer än jag någonsin tidigare gjort, och det var en fantastisk känsla. Att springa är något av det bästa jag vet.

i september skadade jag mig. Jag trodde att jag hade läget under kontroll, men det visade sig att jag hade ökat träningsdosen fortare än vad kroppen klarade av. Nu springer jag korta sträckor, styrketränar på gymmet och håller uppe konditionen så gott jag kan på crosstrainer och i stakmaskin.

Det är inte roligt, men det är som det är. 2018 blir året då jag kommer tillbaka som en starkare och snabbare löpare än någonsin. I en hållbar takt den här gången.

2018 blir nog ett spännande år. Jag tar förhoppningsvis civilingenjörsexamen, sambon och jag flyttar till en större och bättre lägenhet, allt förändras men vi vet inte hur ännu.

Då var årssammanfattningen skriven och det är snart dags att skåla in det nya året. Hoppas att alla läsare får en härlig avslutning på 2017! Jag fortsätter ta en liten paus med den här bloggen, men jag kommer tillbaka när jag har lust. Gott nytt år!

Rehab

Igår upptäckte jag att Humankapitalisten hade börjat uppdatera sin blogg efter ett längre uppehåll. Det är nog fler än jag som är glada att han är tillbaka.

Humankapitalisten blev skämtsamt min rival efter att jag förra hösten hade bloggat om löpning och mina ambitioner att springa milen på under 40 minuter. Det målet hade han också och vi bestämde oss för att berätta för den andre om man blev först.

Jag är ganska säker på att jag hade kunnat klara det i somras. På ett träningspass sprang jag 10 km på 40:30 enligt min gps, utan att ta ut mig helt och hållet. Men sedan blev jag skadad.

Sedan september har min skada varit ett faktum. En sjukgymnast satte samma diagnos som jag själv trodde, det som kallas ITB-syndrom eller löparknä. Jag hoppades att det skulle gå fort att bli av med men tyvärr har det visat sig lite svårbehandlat.

Jag har följt sjukgymnastens program i några veckor och det har gått åt rätt håll, tills jag körde några konditionspass på cykel och roddmaskin. Det klarade tydligen inte knät och dagarna efteråt hade jag ont i vardagen igen.

Bäst att inte chansa med långa hårda pass i någon maskin. Konditionen går att träna upp igen, men bara om jag blir frisk från det här.

Samlar kraft

Det känns som om ett viktigt kapitel i livet börjar ta slut. Jag tycker att tiden verkar gå snabbare för varje år som går och så här osäker om framtiden har jag inte varit sedan jag gick ut gymnasiet.

Det är lite mindre än tre månader kvar tills vi får tillgång till vår nya lägenhet. Jag har varit där och tittat på området och husen. Det är så fint där ute. Mycket skog och ängar, men ändå ganska nära till stan. Ett svensson-område med hundpromenadstigar och kanske tomatodling på balkongen.

Igår skrev jag min näst sista tenta någonsin. Vissa tar sig enkelt igenom en utbildning men jag har fått plöja ner mycket svett och tårar för att klara alla kurser i tid. Att hålla uppe ångan i fem år, utan att tjäna några riktiga pengar och aldrig vara riktigt ledig, tar energi.

Det tar också energi att försöka bli av med en seg idrottsskada. Jag har varit hos en sjukgymnast och fått ett rehabprogram. Det kommer förmodligen att dröja året ut innan jag kan löpträna i närheten av lika bra som i somras, och på vägen dit måste jag ha tålamod och envishet.

Ibland blir det lite längre uppehåll från bloggandet, som den senaste veckan. När det kommer mycket annat som tar kraft får skrivandet stå tillbaka. Så länge det inte är något jag försörjer mig på får jag prioritera det som är viktigast och är genomförbart för stunden.

 

Nu händer det grejer

Nu händer det grejer i bostadssökandet. Det börjar droppa in erbjudanden om visningar i inte alltför ruffiga områden, så förhoppningsvis ska vi lyckas få nytt hyreskontrakt snart. Och de flesta lägenheter är både större och billigare än den vi bor i nu. Det hade inte suttit fel att kunna få ner sina boendekostnader ytterligare.

Knäskadan börjar lugna ner sig. Jag känner inte längre av den i vardagen och igår körde jag en timme på crosstrainern utan problem. Kanske vågar jag börja springa korta sträckor snart.

Det går också lite bättre för aktieportföljen efter sommarens dipp. Den gäckande kvartsmiljonen är tillbaka – jag är uppe i 254 000 kr. Inte så mycket jämfört med i våras men nu är det bara att fortsätta spara och ha tillförsikt inför framtiden.

Jag lade in en tusenlapp i Castellum, mitt största svenska innehav, häromdagen. Om bara en vecka ramlar det in nya pengar på kontot, lite CSN och lite lön, och portföljen kan få växa lite igen. Småsummor kanske, men det är skönt att kunna aktiespara något alls efter en ovanligt dyr sommar.

Letar hyreskontrakt varje dag

Sedan några månader tillbaka är sambon och jag inne på bostadsförmedlingens hemsida varje dag och tittar efter lägenheter. Vi har kommit överens om att vi gärna hyr bostad i flera år till, om vi hittar en hyreslägenhet vi kan trivas i. Och vi har inte så höga krav, mest att lägenheten ska ha fler rum än ett och inte ligga i en orolig stadsdel. Det kommer att bli lätt att lägga undan stora summor pengar så fort vi börjar jobba heltid och fortsätter att leva mer eller mindre som förut.

Köpa bostad blir det nog tal om någon gång i framtiden, men så länge vi kommer över en trevlig hyreslägenhet dröjer det nog ett antal år. Trots det – tack till er som kommenterade det förra inlägget och bidrog med värdefulla tankar och tips när det väl är dags att köpa.

På senaste tiden har jag känt mig lite stressad och nedstämd och jag tror att det till stor del är på grund av att jag skadat mig och inte kan ägna mig åt att springa varje dag som förut. Speciellt fram tills för några dagar sedan var jag orolig över hur länge jag skulle behöva avstå från löpningen och tappa formen som jag byggt upp under lång tid. Det känns lite bättre nu när jag köpt gymkort och kan konditionsträna på crosstrainer. Igår körde jag en halvtimme och kände inte av något obehag, så ikväll ska jag till gymmet igen och se hur dagsformen är. Jag får jobba sakta framåt även om det är tråkigt.

Skadad och deppig

Alla löpare råkar ut för det förr eller senare och nu har även jag åkt på en skada. 

Kanske gick jag tillbaka till de vanliga rutinerna för fort efter resan, kanske var de amerikanska trottoarerna för hårda för mina knän. Efter några pass här hemma ömmade det i knä och lår och det blev inte bätttre. Efter några dagars vila känner jag igen symtomen från tidigare skadeperioder, det är ett löparknä jag har fått. Det går att komma tillbaka från och det har jag gjort förut, men det kan behövas några veckors paus från löpningen. 
Mitt senaste pass var i torsdags. Det är tortyr att inte kunna springa. Jag trodde aldrig att jag var så beroende av det eller att jag skulle känna mig så rastlös av att inte få löpträna. Men den senaste veckan har det påverkar mitt humör och jag har faktiskt känt mig riktigt deppig. 

Lite styrketräning och alternativ konditionsträning skulle nog göra mig gott, så igår gick sambon och jag till ett gym och skrev upp oss som medlemmar. Jag har tidigare sagt till mig själv att gym är slöseri med pengar, för det är gratis att springa i skogen och styrketräna hemma, men det kan nog vara bra med att träna crosstrainer eller spinning ett tag tills jag kan springa igen. Det får vara värt 169 kr i månaden tills jag byggt upp kroppen bättre. Tur att vi fick studentrabatt. 

Allt går åt skogen!

Tänka sig, här kommer man hem från semestern utan att ha kollat aktierna på flera veckor och så har börsen sjunkit så att portföljen tappat ansenligt i värde. Jag är till och med under kvartsmiljonen som jag var så glad över för ett antal månader sedan. Att dollarn har tappat i värde relativt kronan hjälper ju inte heller, om portföljen som i mitt fall består till mycket stor del av amerikanska bolag. All uppgång sedan mars är raderad.

Portföljens värde.png

Det innebär också att en stor del av mina utdelningar består av amerikanska dollar, och då blir pengamaskinens beräknade avkastning lägre. Även här är jag tillbaka på samma nivå som i mars.

Månadsinkomst från utdelningar.png

Till och med augusti månads löpträning bröt trenden jag haft sedan februari.

Löpta kilometer per månad.png

Det är i sådana här situationer man måste tänka långsiktigt, speciellt om man är så ung som jag. Om man tittar på diagrammen för portföljvärde och beräknad avkastning ser man ju trots allt att trenden är långsiktigt stigande och det kommer den förhoppningsvis att vara i decennier framåt. Man kan ju också se det som att det nu är rea på aktier och hösten bjuder på billigare priser.

Apropå löpträningen snickrade jag ihop ytterligare ett diagram som jag tyckte var kul att studera. Kontinuitet sägs ju vara en av de viktigaste faktorerna för att bli en bättre löpare på lång sikt. Förutom någon enstaka vecka har 2017 hittills gått enastående bra i träningssammanhang. De sista veckorna, med semester och förkylning, är bara ett hack i kurvan i de sammanhangen. Den här veckan pekar allt mot att jag får ihop 80-90 kilometer ute på vägarna och allt går mot rätt håll igen.

Löpta kilometer per vecka.png

Kom ihåg – långsiktighet och tålamod är nyckeln till framgång!

Juli är över

Juli är redan över. Trots att jag har jobbat heltid inom vården och ytterligare timmar på min andra arbetsplats, känns det som att jag har varit ledigare än någonsin. Jag har hunnit träffa släkt och vänner och bara vara hemma och slappa. Jag skulle gärna göra det oftare, men nu är det snart bara ett år kvar av min utbildning. Det är väl bara att köra hela vägen in i kaklet och äntligen ta den där examen!

För femte månaden i rad slog jag personligt rekord i att springa långt på en månad. Som tur är har jag fortsatt hålla mig skadefri och verkligen kunnat hålla ett snitt på ungefär en mil om dagen. Det är dessutom den första månaden jag kommit över 300 km och jag känner mig starkare och snabbare än någonsin.

Löpta kilometer.png

Kliv ner från dina höga hästar

Bland sparbloggare är det ett ganska vanligt tema att förundra sig över människor som lever från lön till lön och aldrig har några pengar över i slutet av månaden. De kanske till och med tar lån utan säkerhet och hamnar i Lyxfällan. Hur kan folk vara så huvudlösa när det bara är att ta sig i kragen och börja spara ihop en liten buffert?

Lite samma sak kan märkas hos oss löpare eller idrottare i allmänhet – vi kan inte förstå hur något kan strunta i sin kropp, röka cigaretter och äta skräpmat varje dag, men inte träna. Det är ju bara att fimpa ciggen, snöra på sig skorna och ge sig ut i spåret, hur svårt kan det vara?

Att mer eller mindre omedvetet se ner på andra människor som inte är lika ”duktiga” som en själv gör vi nog alla. När man har ätit lite mer chips än man borde slår man på Biggest Loser, och när man slösat bort mer pengar än vad som känns bekvämt tittar man på Lyxfällan. Då känns det genast bättre och man är plötsligt en väldigt lyckad person i jämförelse. Dessa program skulle aldrig ha så många tittare om det inte var för att vi vill känna oss duktigare än de där människorna, som har miljoner i skulder och väger hundratals kilo.

Jag är den förste att erkänna att jag också beter mig så här. Det är inget jag är stolt över. Visst – statistiskt sett blir inte de flesta människor feta på grund av en störd ämnesomsättning, eller fattiga på grund av någon bokstavskombination. De har ett eget ansvar som alla vi andra. Men man kan aldrig på förhand veta någons historia och bakgrund. Och att döma människor i förväg gör faktiskt varken dig eller dem lyckligare.

 

Transportlöpning sparar tid och pengar

Mitt schemalagda arbete i sommar består av 11 pass fördelade på en heltidsmånad, 168 timmar, vilket innebär i genomsnitt 15 timmar per arbetspass.

Jag jobbar i grannkommunen precis som de senaste somrarna. Hade jag tagit bussen har jag räknat ut att det skulle kosta mig mellan 800 och 1000 kr att pendla fram och tillbaka i sommar. Förra sommaren cyklade jag varje gång jag jobbade, och det är i princip gratis. I år transportlöper jag till och från jobbet och får lägga till 143 km till min löpträning på tid jag annars ändå hade ägnat åt pendling. Tidseffektivt och hälsosamt.

Att transportlöpa är inget jag har gjort särskilt mycket tidigare, men det är faktiskt enklare och smidigare än jag trott. Första gången fick jag cykla med en enorm ryggsäck till jobbet med ombyteskläder och fryslådor, men nu behöver jag nästan inte ta med mig någonting när jag springer. I framtiden kanske jag investerar i en löparryggsäck, men än så länge klarar jag att bära en liten tygkasse i handen under löpturen.

Jag jobbar ju också extra på ett företag här på högskolan, men det är så nära hemifrån att jag kan promenera dit på några minuter.

I framtiden hoppas jag att jag kan hitta ett jobb med möjligheter att springa till och från. Om det inte går får jag väl cykla. Åka bil känns onödigt när man bor i eller utanför en stad.