Årssammanfattning 2016

2017 närmar sig! Du har väl lagt champagnen på kylning? Eller så kanske många som läser den här bloggen tänker sitta ensamma hemma med en burk vita bönor i tomatsås och sjunga Auld Lang Syne. Det blir ju jättebilligt. Oavsett – gott nytt år allihop!

Mitt 2016 tog ordentlig fart i somras när jag blev antagen till en masterutbildning som jag kämpade hårt för att komma in på. Det var en av årets absoluta höjdpunkter.

I somras började jag också löpträna betydligt mer målmedvetet. Sprang gjorde jag innan men det var dåligt med kontinuiteten vissa veckor och jag hade ingen vidare koll på saker som tempo och tider. Från och med augusti började jag springa varje pass med gps-klocka och föra träningsdagbok. Under hösten blev det mer och mer löpning för varje månad och i december har jag sprungit ca 172 km.

Det har gått bra för aktieportföljen också. I skrivande stund är den värd 235 355 kr. Mitt excelblad säger mig att den månatliga genomsnittliga utdelningen, med nuvarande innehav och dollarkurs, ligger på 606 kr. Över 600 kr i månaden – en milstolpe uppnådd! Årets totala utdelningar landade på 7 036 kr, eller 6 656 kr efter källskatt.

Att komma över 250 000 kr nästa år blir lätt, så länge börsen inte rasar ner. Om aktiernas värde kunde ligga still blir det redan i maj. Men för att kunna vara säker på det måste man sätta in allt på ett bankkonto, och det känns ju synd. Än är det långt kvar till miljonerna.

Nu hoppas vi på ett strålande 2017. Tänk på att fokusera lite mer på er själva och lite mindre på alla bekymmer där ute i världen. Gott nytt år!

Tentaresultat

Wow. Det förra inlägget skrevs i ett lite kaxigare tonläge och det var tydligen dålig för min karma. Den senaste veckan har varit en riktig pärs. Dagarna fyllda av obligatoriska moment, viktigt prov på flera hundra sidor kurslitteratur i fredags, jobb fyra kvällar under veckan och för att inte bli galen försöker jag hålla igång med träningen. Jag lever ännu, men är alldeles utmattad.

Jag började fundera på ett fenomen jag många gånger undrat över. De där människorna som ramlar in på morgonen, med skäggstubb i ansiktet och kaffekoppen i högsta hugg, och hälsar godmorgon. När man frågar dem hur läget är får man till svar: ”jodå, lite trött, bara sovit fyra timmar, men en kopp kaffe så är man på banan igen”.

Hur i helskotta klarar sig folk på så lite sömn?! Jag blir helt förstörd om jag sover dåligt mer än någon enstaka natt i sträck – då skriker min kropp efter vila. Jag undrar vad deras hemlighet är. Det kan väl inte vara så enkelt att de bara ignorerar kroppens signaler och kör på tills de kraschar? I så fall är det oroande många av mina vänner som verkar sätta det i system.

Nu är det färdigklagat och dags för de goda nyheterna. Resultatet för tentorna jag skrev för några veckor sedan har kommit. Det blev inte bara godkänt, utan högre betyg på båda två! Det finns ingen skönare känsla än när man har kämpat och det ger utdelning. Det är som en rush i hela kroppen. Jag har legat efter med studierna så länge, och nu när jag är ikapp går det bara bättre och bättre.

Som om inte det vore nog kom ytterligare en present häromdagen – hela november månads utdelningsskörd. Inga miljoner in på kontot, men i alla fall 172 kr från Procter & Gamble och 79 kr från Colgate-Palmolive. Utan att behöva lyfta ett finger mer än att en gång ha tryckt på köpknappen. Passiva inkomster är härliga, hur små de än är!

Trött efter tentorna och långhelg

Äntligen är tentorna över för denna gång. Som vanligt blev det tajt med flera deadlines mot slutet. Jag försökte verkligen läsa så mycket jag hann och orkade i kurslitteraturen under läsperiodens gång, men när det väl är skarpt läge dagarna före tenta önskar man alltid att man hade kunnat läsa lite till. Nåja, det känns ganska bra – det kändes som om jag trots allt kunde krama ur den kunskap jag hade i huvudet ut på papperet.

När jag kom hem runt lunchtid var jag fortfarande pigg och lite stissig av tentaadrenalin, sömnbrist och koffein. Jag behövde varva ner med en kort löprunda, men framåt eftermiddagen slog tröttheten emot mig som en vägg. Jag blev liggande i soffan en lång stund på eftermiddagen och somnade som en stock på kvällen.

Efter åtta timmars bra sömn och en lugn förmiddag känns det faktiskt som om jag orkar springa lite längre i eftermiddag. Sedan ska jag jobba några timmar och försöka ha en lugn kväll efteråt med min sambo. Jag tror ingen av oss orkar ut och hitta på något. Vi får se.

Det ska bli väldigt skönt att få vara nästintill ledig tre dagar i sträck, utan att ha någonting alls att plugga till. Förhoppningsvis hinner jag skriva några intressanta blogginlägg och uppdatera graferna om löpträningenoch aktieportföljen på hemsidan.

Ha en fin fredagseftermiddag allihop.

Tentavecka och uppesittarkväll

Bloggen är inte alls så frekvent uppdaterad som jag skulle vilja! Det blir svårt att hitta tid till att ha kul på nätet när det finns så mycket man måste lära sig i sista minuten. De kommande två dygnen ska jag skriva två tentor – den här bloggskrivarpausen är en liten ursäkt att slå ihjäl tid medan kaffet kokar. Att skriva tenta kommer jag nog aldrig att vänja mig vid. Det är säkert inte nyttigt att bli så stressad. Tur att det snart är över.

Idag är det den tjugofemte dagen i månaden, en helig dag för såväl Lyxfällan-fall som hängivna aktiesparare. Medan herr och fru Svenne bränner pengar som om det inte fanns någon morgondag – bäst att konsumera upp lönen innan den tar slut av sig själv! – sitter ett helt gäng bloggare på Twitter och hashtaggar #uppesitterkväll. Det går tydligen ut på att i en hemtrevlig anda dela med sig av vilka aktier eller fonder man tänkt köpa för slanten som trillar in på kontot i slutet av varje månad.

Jag finns inte på Twitter och har inte planerat att skaffa konto där den närmaste framtiden, men här på bloggen kan jag berätta att jag siktar på att fylla på ytterligare i 3M så fort den lilla autogiroöverföringen når kapitalförsäkringen i Avanza. Den enkla anledningen till just den aktien är att det för närvarande är mitt enda amerikanska innehav som är värt mindre än 10 000 kr, och jag vill att siffrorna ska vara balanserade. Något ska man ju köpa!

Nuvarande portföljvärde plus de 3 000 kronorna blir 228 664 kr. Kvartsmiljonen närmar sig sakta men säkert.

Nu ska jag fortsätta sista-minuten-plugga. Vi hörs i ett mindre stressad tonläge så fort jag har stuckit hål på tentabubblan och fått ta ett djupt andetag. Ta hand om er så länge!

Otursdag

Igår var en riktig otursdag. Mitt i slutspurten av inlämningsuppgiften som jag och en klasskompis har lagt många timmar och dagar på, upptäckte jag att laddaren till min bärbara dator var trasig och batteriet var på väg att ta slut. Katastrof! Inte bara för att arbetet låg på min dator, utan framför allt eftersom de ökända tentorna är redan nästa vecka och all min kurslitteratur finns i datorn. Utan den kan jag inte plugga.

Min laddare är av en lite ovanligare modell, så det blev en jakt runt hela stan under ett par hetsiga eftermiddagstimmar. Fortfarande ingen laddare att finna någonstans. Jag hade ett arbetspass inbokat under några timmar på kvällen och när jag kom därifrån var klockan redan sju. Den enda butik i närheten som hade kvällsöppet låg ändå en bra bit bort.

Till råga på allt gick inte kollektivtrafiken som den skulle, så jag fick göra flera oväntade byten och promenera den sista kilometern. När jag äntligen kom fram visade det sig att inte heller de hade laddaren jag behövde. Jag kom hem strax efter klockan nio, helt slut och hade inte ätit på över tio timmar.

Idag var en betydligt bättre dag. Jag mötte upp min studiekompis klockan åtta imorse och klockan tolv var uppgiften äntligen klar och inlämnad, trettiosex timmar före deadline.

Nu ska det bli fint med en kopp kaffe!
kaffe

Tillägg: haha, vad snurrigt det kan bli i stressiga tider! Egon Investor lämnade en kommentar och uppmärksammade att jag glömde skriva hur det gick med laddaren.

Jag hittade en som fungerade idag. Fick besöka en rad butiker som jag inte hade varit i igår, och till slut fick jag napp. Så datorn är pigg och kry igen.

Svårt samarbete

I en av kurserna jag läser ingår ett stort projektarbete som utförs i grupper om cirka fem studenter. Utan att avslöja precis vilka kurser eller vilken utbildning jag läser, kan jag berätta att arbetet så gott det går ska likna det verkliga arbetslivet och hur projektledare, kunder och intressenter kommunicerar med varandra inom branschen vi är på väg ut i.

I det här projektarbetet har jag haft både stor tur och stor otur. Gruppen är förmodligen den bästa jag haft. Att få arbeta med människor som är ambitiösa, siktar på höga betyg och kommer i tid till möten är långt ifrån hur det går till i de flesta grupparbeten. Man kan lita på att alla tar sitt ansvar och håller en hög nivå redan från början, vilket innebär mindre jobb när alla delar ska fogas ihop.

Oturen är att våra ”kunder” inte är samma gyllene typer. För att göra en lång historia kort finns det särskilt en person som över huvud taget inte går att kommunicera med. Det är tydligen otänkbart att arbeta på examinatorernas villkor. Att arbetet ska betygsättas verkar oviktigt. Personen ifråga verkar dessutom ha en förmåga att förolämpa alla som kommer i närheten, utan att inse sin egen skuld i det hela. Vilken stjärna.

Trösten är väl att en sådan person kommer att få det svårt i arbetslivet. Inte för att jag önskar olycka över någon, men ibland kan vissa behöva en läxa i hur man beter sig.

Från det enda till det andra: idag ramlade utdelningen från Pepsi in. 154 kr före skatt. Eftersom ca 10 000 kr fanns fritt på kontot från början, gjorde det ingen skillnad i hur många 3M-aktier jag kunde köpa. Jag handlade 6 stycken, som i skrivande stund är värda knappt 9 000 kr. Utdelningen från dessa aktier ökar min aktuella månadsinkomst från aktieportföljen med 9 kr. Genomsnittlig utdelning per månad är nu uppe i 564 kr.

Nästa milstolpe att sikta mot är 600 kr i genomsnittlig utdelning per månad. Om värdet på aktierna håller i sig någorlunda, borde det inträffa innan portföljens värde är uppe i 250 000 kr. Spännande!

En månad till hösttentorna

Nu är det cirka en månad kvar till en period som är både välbekant och fruktad. Höstens tentor är i antågande och den här gången är jag fast besluten att både klara dem på första försöket och få betyg som jag kan vara stolt över. Efter att ha kuggat en del kurser de första tre åren och kämpat för att ta ikapp allting de tre sista terminerna (jag hade elva ordinarie kurser att läsa plus fem bakom mig, och tog igen alla med ökat snittbetyg) har jag bevisat för mig själv att jag klarar det bara jag har viljan.

Men bara vilja kommer inte att räcka. Jag behöver mina verktyg för att strukturera upp tid och energi. Kaizenlistan är nog värd att ta en titt på. Med lite god vilja kan både punkt 1, 3, 5, 7,8, 9 och 10 bli extra viktiga den kommande månaden.

Eftersom det har varit så mycket att göra har träningen fått stå tillbaka en aning de senaste två veckorna. Jag tror att snittet har legat på två löppass i veckan och målet är egentligen fyra. Men det är nog bara bra för mig med lite vila, tanke på hur fysiskt trött jag känt mig efter träningen på senaste tiden. Förhoppningsvis hinner jag ut en sväng ikväll och då kan jag testa formen.

Precis som jag förutsåg var det en härlig kick att få augustilönen och CSN-pengarna inlastade på kontot samtidigt. Så många tusenlappar i en hög är en ovanlig syn för en fattig student! Två tillfälliga månadsinkomster på cirka 20 000 kr som har känts enorma. Som jag nämnt tidigare köpte jag aktier i Novo Nordisk och Emerson Electric. Planen var dessutom att köpa 3M redan i helgen, men jag funderar på att vänta några dagar till så att utdelningen från Pepsi får vara med. Då landar inköpet snyggt på strax över 10 000 SEK.

Nu ska jag ta en genomläsning av blogglistan och se vilka nya tankar som dykt upp i bloggosfären på sistone. På återseende!

Att räkna ner dagarna

Igår var min syster här och åt middag med mig och min sambo. Hon brukar hälsa på en gång i veckan och det är alltid trevligt.

Vi kom in på ett intressant samtalsämne vid middagsbordet. Diskussionen handlade om folk som inte är nöjda med sina jobb. Varje dag räknar de timmarna tills de slutar, varje vecka räknar de dagarna till helgen, och varje år räknar de månaderna till semestern. Att gå omkring och längta efter nästa ledighet, är det ett vettigt sätt att gå genom arbetslivet? Har man något val?

Min syster går på gymnasiet och det kan tidvis vara väldigt stressande. Jag hjälper henne med matten ibland (hon går natur) och de har klart högre krav på sig än när jag gick i gymnasiet. Hon berättade att hon ofta längtar till lov och helger. Om jag ser tillbaka på min egen tonårstid var loven och helgerna enda chansen att hitta på någonting roligt utanför skolan. På det sättet är mitt ”unga vuxna” studentliv mycket friare än hennes gymnasieliv. Även om jag nog har mer att göra och läsa, har jag både verktygen att studera effektivt och möjligheten att plugga mer eller mindre när jag vill. Jag kan strukturera upp mitt eget schema på ett sätt som hon inte har möjlighet till.

Även om det ofta känns som ett berg av böcker och kapitel som jag måste läsa, trivs jag väldigt bra på utbildningen jag själv har valt och kämpat för att komma in på. Om jag längtar till helgen är det för att vila upp mig lite, men så fort det blir helg brukar jag längta till måndag igen.

Under mina sommarjobb och extrajobb har jag träffat på många människor som verkar ha tappat gnistan totalt. De har arbetat på samma ställe i kanske trettio, fyrtio år och verkar inte särskilt lyckliga, åtminstone inte utåt på arbetsplatsen. De har ofta sagt saker som ”fy fan, måndag igen” och ”usch, semestern är slut, elva månader till nästa”.

Om man trivs så dåligt på sitt jobb måste man göra något åt det. En plats där man tillbringar en stor del av sin vakna tid ska man inte vantrivas på. Visserligen är det svårt för många att byta jobb eller vidareutbilda sig, men det blir inte bättre av att se varje söndag som en sista måltid före avrättningen.

Räknar ni ner dagarna till helg och semester? Eller trivs ni på jobbet?

Jag bromsar i tid och tar helg

Den här veckan har varit produktiv, med hårda studier. Jag har dessutom hunnit med två träningspass och jobb två kvällar av fyra.

När jag steg upp i morse var bara en liten del av förmiddagen schemalagd. Resten av tiden är ju en bra möjlighet att läsa igenom all kurslitteratur en gång till. Det är en hel del att läsa.

Men idag var det svårt att ta sig i pluggkragen. Till och med att gå upp ur sängen tog emot lite. När jag kom hem tidigt på eftermiddagen skulle jag ut och springa en runda för att ha det avklarat inför resten av dagens studier, men det blev inte så långt som jag hade planerat eftersom jag var trött. Jag har tränat flitigt hela sommarne, men jag kanske har trappat upp träningsmängden för snabbt och jag borde förmodligen köra på enbart lätta pass hela nästa vecka.

Jag är inte dummare än att jag förstår vad min kropp försöker säga till mig. De här två första veckorna på utbildningen har inneburit många nya intryck, tidiga morgnar och sena kvällar. Hjärnan orkar inte hur mycket som helst och då gäller det verkligen att sakta ner i tid.

Jag avslutar studierna klockan fyra på fredagseftermiddagen och känner mig nöjd med veckan. Ikväll ska vi träffa några goda vänner, sitta med en drink och bara prata och skratta. Min sambo åker iväg lördag till söndag och hur mycket jag än gillar att vara med henne ska det blir skönt att få vara ensam hemma en kväll. Jag lovar att ta det så lugnt jag kan, det både behöver och förtjänar jag.

Ha en trevlig helg i cyberrymden och på jorden.

Stresshantering

I det moderna samhället har världen blivit väldigt liten. Vi kan flyga vart som helst på jorden och vara framme samma dygn, och vi kan kommunicera med varandra med ljusets hastighet. Det ställer enorma krav på vår simultankapacitet och förmåga att processa information under våra vakna timmar.

På kvällen måste vi varva ner, annars klarar vi inte nästa dag. På helgen behöver vi vila för att vara i form inför nästa vecka. Under den korta semestern, som i Sverige ändå är betydligt längre än i de flesta andra länder, får vi en chans att gå ner i varv och leva fria liv ett kort tag – men snart är sommaren över och det är nästan ett år kvar till nästa semester.

Det är svårt att dra en tydlig gräns mellan fysisk och mental hälsa. Jag har upplevt sådana otroliga svängningar mellan att må bra och att må dåligt i mitt korta liv, och jag är säker på att de allra flesta som läser detta har samma erfarenhet. Att kroppen mår ungefär som sinnet mår, och tvärtom, verkar nästan vara en naturlag.

Att befinna sig under långvarig stress är ett bra exempel på något som skadar både kropp och själ. Människor lever överlag stressiga liv. För många är karriären viktig, men man kan naturligtvis inte göra avkall på det som verkligen betyder mest i livet – kärlek, familj, fritidsintressen, självförverkligande. Hur ska man lyckas prioritera mellan dem, och hur ska man kunna pressa in så mycket i dygnets 24 timmar utan att till slut bli sjuk och olycklig?

När jag började läsa på högskolan hade jag brist på både livserfarenhet och studieteknik. Det som gjorde mig stressad då var att jag inte hade någon aning om hur man planerade sin tid och höll en jämn arbetsbörda. Det resulterade i att jag misslyckades med flera tentor det första året. Inte blir man lugnare av det – att oroa sig tar ofantliga mängder energi. Det här är för mig ett tydligt exempel på när man blir mer utmattad av att inte jobba hårt. All kraft går till att ha dåligt samvete och skjuta upp.

Som student kan det vara svårt att koppla av på kvällar och helger, för det finns alltid något man kan göra, man blir aldrig ”klar” och ”ledig”. Det kräver fokus att kunna somna på kvällen, för det finns oftast någon liten tanke som maler om vad man glömde läsa innan man gick och la sig. Men man kan planera och fokusera på en sak i taget. Det stressigaste som finns är att ha ett ”berg” av plugg, det måste brytas ner i delmål.

Ett annat sätt att hantera stress är att upptäcka ordet ”nej”. Ibland måste man säga nej till saker och prioritera bort. Det kan handla om att man faktiskt inte har kraft att genomföra det där träningspasset eller gå på den där föreläsningen, och det gäller att träna upp förmågan att se vad man faktiskt kan avstå från eller skjuta upp utan att det får jobbiga konsekvenser.

Det kan också handla om att vissa vänskapsrelationer tar mer energi än de ger. Jag har inte så många ytliga vänner längre. Att planera tid för en fika eller en fest är svårt i ett späckat schema, och då vill jag lägga tiden och kraften på att umgås med de som verkligen betyder mycket för mig. Att träffa dessa människor gör mig lycklig och jag har gjort avvägningen att det är just dessa jag vill ha i mitt liv.

Utan att låtsas som att jag är någon vis gammal man idag, så kan jag i alla fall säga att jag har lärt mig väldigt mycket under kandidatprogrammets tre år, och det mesta utanför föreläsningarna. Jag hoppas att jag aldrig slutar lära mig om livet och hur man lever det. Idag är jag lyckligare än någonsin.