Rejäl påfyllning på sparkontot

Nu i dagarna har mitt bankkonto fyllts på i flera omgångar. Sista CSN-utbetalningen var ju i slutet av maj och min första lön kommer inte förrän i slutet av september, så det är skönt med lite sparkapital att ta av under fyra månader utan inkomst.

Eftersom mitt examensarbete innebar mycket resande och övernattningar sökte jag pengar från en fond och de pengarna kom in på kontot häromdagen. Skatteåterbäringen blev ca 9000 kr. Allt som allt börjar sommaren med ungefär 50 000 kr på sparkontot. Det är ju frestande att handla aktier för dem, men eftersom de ska räcka så länge nu får de aktier jag redan har jobba själva ett tag till.

Det är min sista sommar som fattig student. Jag har lika lite pengar att röra mig med som jag blivit van vid, men betydligt mer tid den här sommaren.

De senaste dagarna har jag presenterat examensarbetet och opponerat på andras. Examinatorn har sagt att det räcker med att ändra några småsaker i rapporten – det borde inte ta mer än en dag, sedan kan han förhoppningsvis godkänna den. Det betyder att efter måndag börjar min sommar på riktigt, med den här helgen som en liten mjukstart.

Ikväll ska min och sambons familjer komma över och fira att vi går ut skolan båda två. Vi har köpt massor av mat och dryck och jag noterade att vi slog rekord både i mataffären och på Systembolaget. 1129 kr på mat och 726 kr på alkohol har vi aldrig handlat vid ett tillfälle förut. Det är betydligt mer än vad jag levde på de första månaderna i min egna lägenhet. Visst kände jag mig som en kung på bussen hem med påsar och ryggsäckar fulla med honungsmelon, brieost och lådvin. Det är kul att slösa ibland. 🙂

Melon, Frukt, Power

Nu har jag maxat studielånet

På fredag kommer min sista CSN-utbetalning. När jag började studera på högskolan för snart fem år sedan var det ingen tvekan om att jag skulle ta så mycket studielån och studiebidrag jag kunde.

Jag var visserligen sparsam, det har jag alltid varit till viss del, men inte lika intresserad av investeringar och värdepapper på den tiden som idag. Men  även om jag bodde hemma hos mina föräldrar under det första året på högskolan sa de att det var klokt att ta ut fullt studielån och föra över en summa pengar till fondsparande varje månad. De pengarna skulle till exempel kunna bli kontantinsats till en bostad efter studierna, och det var ju alltid bra att ha ett sparkapital oavsett.

Den här synen på studielånet har jag tyvärr inte stött på bland så många andra studenter. De jag har pratat med om CSN kan delas in i två grupper:

  • De som inte tänker så mycket på sin ekonomiska framtid, maxar studielånet och reser eller super upp pengarna
  • De som absolut inte vill skuldsätta sig mer än nödvändigt, snålar och undviker att ta lån i så stor utsträckning de kan

Jag är övertygad om att alla som läser den här bloggen håller med mig om hur dumt det är att tänka som den första gruppen, men det andra tankesättet är inte så klokt det heller. Studielånet är utan tvekan det billigaste lån man någonsin kommer att få. Räntan är löjligt låg eftersom lånet är skattesubventionerat.

När jag fick upp ögonen för aktier och fonder 2014 hade jag redan ett sparkapital, lite redan från gymnasietiden men det mesta efter att ha fört över 3-4000 kr/månaden i SEB:s fonder från föregående år. När jag insåg hur hög avgiften var och hur stor skada det gör på kapitalet på lång sikt var det en härlig känsla att sälja av skiten och investera i billiga fonder och aktier till lågt courtage istället.

Utbetalningen på fredag är hälften än normalt eftersom bara första delen av juni tillhör läsåret. Sedan får jag inga mer pengar från CSN – det är snart dags att börja betala tillbaka skulden. Efter att inkasserat drygt 5000 kronor kommer min totala skuld att uppgå till nästan 350 000 kr. Det är en ofantligt stor summa pengar, men jag har också sparat ihop ungefär 275 000 kr i aktier. Det kommer att bli mycket mer i framtiden, och snart kommer pengarna att komma från min lön och inte lån.

Jag har fått ett heltidsjobb!

Efter ett långt blogguppehåll känns det kul att bryta tystnaden med en god nyhet. Efter ett antal ansökningar, intervjuer och olika tester har jag fått ett erbjudande om en heltidstjänst på ett stabilt företag. Jag tror att jobbet kommer att passa min personlighet bra och jag ser fram emot att få bidra med vad jag kan till industrin och få betalt för det. I eftermiddag åker jag dit och skriver under anställningsavtalet.

Det är väldigt skönt att ha fixat jobb redan innan examensbeviset har landat. I sommar kan jag se fram emot över två månaders ledighet. Inga tentor, inget exjobb, inget jobbsökande. Bara tid för mig själv och mina närmaste. Något mer välbehövt efter fem års pluggande kan jag inte tänka mig. Och sedan kan jag börja jobba i slutet av augusti. Bidra till industrin på ett sätt jag tycker är kul och få betalt för det.

Just pengarna är ju av intresse på en blogg som till stor del handlar om privatekonomi. Jag räknade ut vad jag får ut efter skatt och sociala avgifter, och det blir en bra bit mer än dubbelt så mycket som hittills har ramlat in på kontot varje månad. Då har dessutom största delen har varit studielån som jag en dag måste betala tillbaka.

Den här vårterminen har jag skrivit exjobb. När jag satt där på företaget och pratade med en gammal räv som hade varit med i många år sa han att han tydligt mindes den dagen hans första heltidslön kom in på kontot efter många års studier. ”Det var fantastiskt att ha en så fet lön när man fortfarande hade utgifter som en student”, sa han. ”Jag kunde liksom gå och köpa någon svindyr teknikpryl som jag hade dreglat över i månader – och ändå ha en massa tusenlappar över!”

Han är inte den förste som antytt att det är någon slags naturlag att utgifterna ökar i perfekt relation till inkomsterna. I ett inlägg från förra sommaren berättade jag om en arbetskamrat på sommarjobbet med samma uppfattning. ”Det är lätt att leva som en kyrkråtta när man är student, men vänta bara tills man börjar tjäna pengar på allvar”, förklarade hon.

Min första lön ska inte slösas upp, i hopp om något lyckorus efter att ha spenderat den på teknikprylar. Mitt lyckorus ska komma från att se värdet på min portfölj och mina utdelningar öka i en takt jag aldrig sett tidigare. Ett stort steg närmare ekonomisk frihet.

 

Årssammanfattning 2017 (och bloggpaus)

Som ni säkert har märkt har jag tagit en liten paus från bloggandet. Det kändes inte riktigt motiverande för stunden och jag har ingen lust att blogga av rent tvång. Så kan det gå.

Jag tänkte ändå skriva ihop en årssammanfattning nu när nyårsafton närmar sig. 2017 har varit ett hektiskt år, men det känns som om det mesta har gått åt rätt håll.

Aktieportföljen har i skrivande stund uppnått ett marknadsvärde av 276 012 kr. Långsamt, långsamt går det – men förhoppningsvis är det sista året som jag sparar pengar från en studentbudget. Det är ju sista året på min utbildning och snart dags att jobba och tjäna pengar på heltid.

I ett inlägg där jag ställde frågan huruvida H&M är på väg att bli ett nytt Facit sa jag att jag skulle behålla aktierna året ut, och sedan ta beslut om dem. Nu ser det allt annat än ljust ut för H&M, och jag har ingen lust att låta denna surdeg dra ner min portfölj längre. Jag sålde av alla aktier häromdagen och fyllde istället på i Kinnevik, Hemfosa, Lundbergföretagen, Investor och Industrivärden. Portföljens direktavkastning tog ett skutt neråt, men det bryr jag mig inte så mycket om. Det viktiga är att äga bra och stabila företag. Nu delar portföljens företag ut 622 kr i snitt varje månad.

Under 2017 håvade jag totalt in 7506 kr i utdelningar.

Månadsinkomst från utdelningar.png

Lite kort om löpträningen: första halvan av 2017 löptränade jag mer än jag någonsin tidigare gjort, och det var en fantastisk känsla. Att springa är något av det bästa jag vet.

i september skadade jag mig. Jag trodde att jag hade läget under kontroll, men det visade sig att jag hade ökat träningsdosen fortare än vad kroppen klarade av. Nu springer jag korta sträckor, styrketränar på gymmet och håller uppe konditionen så gott jag kan på crosstrainer och i stakmaskin.

Det är inte roligt, men det är som det är. 2018 blir året då jag kommer tillbaka som en starkare och snabbare löpare än någonsin. I en hållbar takt den här gången.

2018 blir nog ett spännande år. Jag tar förhoppningsvis civilingenjörsexamen, sambon och jag flyttar till en större och bättre lägenhet, allt förändras men vi vet inte hur ännu.

Då var årssammanfattningen skriven och det är snart dags att skåla in det nya året. Hoppas att alla läsare får en härlig avslutning på 2017! Jag fortsätter ta en liten paus med den här bloggen, men jag kommer tillbaka när jag har lust. Gott nytt år!

Första tiden i nya arbetsrollen

Som nämnt i inlägget Befordran och löneförhöjning har jag fått mer ansvar på jobbet. Det har gått två veckor – två intensiva, upptagna och långa veckor – och trots all förändring känns det väldigt kul med det nya ansvar jag har fått. I början av året var jag ny på företaget och vilsen i alla rutiner, men nu lär jag upp de nya. De ser upp till mig, kommer med frågor och jag tar beslut och delegerar arbetsuppgifter. På ett sätt kan man säga att jag känner mig mindre som ett barn och mer som en vuxen.

Min sambo har haft ett extrajobb ett tag, som hon inte riktigt trivs på längre. På senaste tiden har hon sökt en hel hög med andra jobb. Idag fick hon reda på att hon blir anställd på ett stort och bra företag, i alla fall ett tag framöver, och jag är så glad för hennes skull.

Hela luften är alltså fylld med förändring och (positiv?) stress här hemma. Ihop med den stora flytten som närmar sig är det mycket som ska jongleras och planeras. Men det är steg som tas på vägen mot ett lyckligare och tryggare liv.

Befordran och löneförhöjning

Jag jobbar på ett företag som består nästan enbart av unga människor och de allra flesta är studenter. För några dagar sedan fick vi veta att våra löner skulle höjas eftersom företaget gått så bra den senaste tiden. De flesta kommer att tjäna ungefär tjugo kronor mer i timmen. Det är en bekräftelse på att vi jobbar hårt och när lönen inte är så hög till att börja med märks sådana höjningar mycket.

I fredags fick jag veta att jag hade fått tjänsten jag sökt, en befordran alltså. Det innebär mer ansvar och fler arbetstimmar. Tillsammans med löneförhöjningarna gör det avtryck i lönekuvertet.

Det händer massor nu och det känns spännande och nervöst. Det är lätt att oroa sig lite över mer arbete men samtidigt försvinner mycket av stressen kring hur jag ska skaffa mig bra erfarenheter på cv:t.

Samlar kraft

Det känns som om ett viktigt kapitel i livet börjar ta slut. Jag tycker att tiden verkar gå snabbare för varje år som går och så här osäker om framtiden har jag inte varit sedan jag gick ut gymnasiet.

Det är lite mindre än tre månader kvar tills vi får tillgång till vår nya lägenhet. Jag har varit där och tittat på området och husen. Det är så fint där ute. Mycket skog och ängar, men ändå ganska nära till stan. Ett svensson-område med hundpromenadstigar och kanske tomatodling på balkongen.

Igår skrev jag min näst sista tenta någonsin. Vissa tar sig enkelt igenom en utbildning men jag har fått plöja ner mycket svett och tårar för att klara alla kurser i tid. Att hålla uppe ångan i fem år, utan att tjäna några riktiga pengar och aldrig vara riktigt ledig, tar energi.

Det tar också energi att försöka bli av med en seg idrottsskada. Jag har varit hos en sjukgymnast och fått ett rehabprogram. Det kommer förmodligen att dröja året ut innan jag kan löpträna i närheten av lika bra som i somras, och på vägen dit måste jag ha tålamod och envishet.

Ibland blir det lite längre uppehåll från bloggandet, som den senaste veckan. När det kommer mycket annat som tar kraft får skrivandet stå tillbaka. Så länge det inte är något jag försörjer mig på får jag prioritera det som är viktigast och är genomförbart för stunden.

 

Stäng av informationsflödet

Jag har redan skrivit en hel del om vikten av att stressa av, samla tankarna och leva i nuet då och då. Det finns en anledning till det – jag tror inte att man kan må riktigt bra om man aldrig tillåter sig att ta det lugnt.

Det är inte ett problem i dagens samhälle att vi rör på oss för mycket och hade mått bra av att sitta mer. Tvärtom, de flesta yrken är idag ganska stillasittande och folk orkar inte motionera på fritiden. De är för trötta för att motionera eftersom de har för dåliga motionsvanor, och så fortsätter den onda spiralen.

Att sitta ner och slappna av ibland är bra, men det gills inte om man gör det omgiven av skärmar och statusuppdateringar. Hjärnan får ingen ro! Vi är så nervösa över att missa bara några minuter av det ständiga informationsflödet vi vant oss vid att vi inte kan ta det lugnt utan att snegla på Facebook.

Om jag ser på mig själv och mina dåliga vanor tror jag ett av de största problemen är att vi har vant oss vid att bli underhållna hela tiden. Att plugga i några timmar, för att därefter kunna stänga av datorn och gå ut och ta en promenad, låter enkelt men är svårt för en stressad hjärna. Så fort man har börjat läsa det där viktiga papperet tar det inte många minuter förrän pilen på datorskärmen rör sig mot Facebook-fliken igen. Hjärnan har tråkigt och den skriker efter underhållning – nu!!!

På bloggen har jag skrivit om vikten av att ta ansvar för sitt schema och planera in återhämtning då och då. En efterlängtad ledig dag har man inte råd, inte energi att slösa på att fortsätta jaga information. Så ta ett par djupa andetag, stäng av dator och telefon, och känn hur bra du mår av det. Gå ut i skogen om du bor i storstan. Låt hjärnan få vila. Jag lovar att Facebook kommer att finnas kvar även om du är borta därifrån en stund.

Nytt jobb!

Det var ett litet tag sedan jag skrev om vad som har hänt i mitt liv på senaste tiden, men det är sannerligen en hel del.

Det viktigaste är att jag har fått ett nytt jobb! Jag skriver inte precis vad det handlar om på bloggen, men det ligger mer i linje med vad jag studerar än vad jag jobbade med tidigare. Det är mycket närmare till arbetsplatsen och möjlighet att arbeta längre sammanhängande pass utan att pendlingen tar upp en stor del av tiden. Dessutom går inte helgerna åt till jobb på samma sätt som innan.

Det är en stor möjlighet och ett viktigt steg i karriären för mig, en hel del nya och spännande utmaningar och en chans att hämta en stor mängd kunskap som är svårt att lära sig i skolan. Hela förra veckan gick åt till utbildning för alla nyanställda, och parallellt med de vanliga högskolestudierna har varje dag varit uppbokat mellan åtta på morgonen och nio på kvällen. Jag har hunnit träna lite, men inte slappna av särskilt mycket. Så den här helgen kom välbehövligt. Idag har jag inte ägnat mig åt något annat än att koppla av, städa och lyssna på musik.

Nästa vecka lär bli lika intensiv och till helgen ska sambon och jag dessutom åka till en annan stad och jobba med vårt lilla företag. Så det gäller att njuta av helgen nu. Allt har gått fort, och trots en intensiv vecka är jag fylld av glädje.

Som vanligt under hektiska perioder har bloggande fått stå tillbaka, och så även läsande av andra bloggar. Jag ska ögna igenom mina favoritdelar av bloggosfären och se vad folk har skrivit om. Vi hörs så länge!

Lämnat in datorn

I fredags satt jag vid mitt skrivbord och pluggade inför måndagens tenta. Skönt att det inte behövs så mycket papper – såväl kurslitteratur som lektionsanteckningar finns ju online och är man osäker på något som lärarna eller boken inte lyckas förklara så bra finns ju all information på nätet. Youtube är perfekt för att få gratis genomgångar av alla möjliga duktiga lärare därute.

Plötsligt märkte jag att något var annorlunda med laddaren. Den passade liksom inte att sticka in i datorn längre och hur jag än försökte fick datorn ingen ström. Ni som följt bloggen de senaste månaderna minns kanske historien kring den förra laddaren som gick sönder inför den förra tentaperioden. Lång historia kort: Då behövde jag verkligen datorn för att plugga och skriva färdigt ett inlämningsarbete, så jag fick jaga runt hela stan före stängningstid för att få på tag på en fungerande laddare. Eftersom min dator är av lite ovanligare modell var det enda jag hittade en laddare som glappade, men fungerade att ladda med om man såg till att den satt instucken i rätt vinkel.

Uppenbarligen tyckte datorn inte om denna nya, halft inkompatibla laddare. Efter lite inspektion och googlande insåg jag nu att något ännu värre hade hänt – felet satt inte i första hand i laddaren den här gången, utan i datorns uttag. En liten metallbit hade brutits av och datorn gick inte att ladda över huvud taget.

Jag fick ta många djupa andetag för att inte explodera av ren frustration. Visst ville jag skrika ut min ilska men det tjänar såklart inget till. Jag fick skynda mig till närmsta serviceställe och be dem titta på datorn.

En halvtimme innan de skulle stänga för helgen hann jag dit och bad om råd. Det gick att fixa, sa de, men de behövde beställa speciella delar från utlandet för att kunna laga ladduttaget. Det kunde ta uppemot två veckor och skulle kosta åtminstone 1500 kr. Jag blev naturligtvis också informerad om det dumma i att inte ha skaffat en för modellen anpassad laddare direkt. Och visst, är man så snål som jag tar man ett och annat dumsnålt beslut då och då. Det blir att punga ut med ytterligare ~500 kr för en laddare.

Visst kunde det ha varit  värre, men där och då kände jag mig trött, stressad och otursförföljd. Hur ska man kunna plugga utan datorn med allt kursmaterial i?

Tentan är imorgon och i ärlighetens namn får vi se om det går så värst bra. Idag har jag i alla fall hittat det mesta jag behöver på min telefon och igår fick jag låna min sambos dator för att plugga. Nu sitter jag och skriver från telefonen.

Men jag tror faktiskt att det går att avsluta denna lilla historia på ett positivt sätt ändå. Datorn är ju trots allt inte förstörd för all framtid. En laptop som fungerat utmärkt i tre och ett halvt år är ju synd att behöva byta ut. Och det kanske är nyttigt att vara utan några av sina tekniska prylar ibland.