Min långa semester är snart slut och nya jobbet väntar

I juni lämnade jag in mitt examensarbete och fick ett heltidsjobb som jag ska börja på under hösten. Nu har jag varit helt ledig, varken pluggat eller jobbat, i ungefär två månader.

Som jag skrev i inlägget om att testa ledigheten trodde jag att det här kunde vara en bra chans att få ett litet smakprov på hur det skulle kännas att inte jobba och på så sätt slippa en hel del ”måsten” och bokade tider som förknippas med arbetslivet eller studentlivet. Många dagar den här sommaren har jag nästan bara slappat, tränat och varit ute i skog och mark, sådant där som jag tycker om att göra när jag är ledig och får tid till det.

Börjar jag tröttna på det? Absolut inte! Jag skulle väldigt gärna vilja ha det så här året om. Jag kan konstatera att målet med mitt sparande står fast – jag vill ha möjlighet att inte behöva arbeta för pengar och vara så ledig jag själv känner för.

Nu återstår bara en vecka av min obetalda semester. På måndag den 20 augusti börjar jag på mitt livs första heltidsjobb. Jag har inte riktigt hunnit känna mig nervös än, bara förväntansfull.

Den här veckan har jag tänkt att göra till en förberedelsevecka. Jag ska laga matlådor att fylla frysen med, rusta upp cykeln inför pendlingsturer och lära mig lite om sådant jag vet att jag kommer att behöva kunna på jobbet sedan.

När jag startade den här bloggen sommaren 2016 skrev jag om årets fattigaste vecka, ett studentfenomen som infaller i slutet på augusti när man inte har fått lön från sommarjobb än och sitter och väntar på höstterminens första CSN-utbetalning. I år får jag inga sådana pengar, men jag har ungefär 30 000 kr på sparkontot som bara behöver räcka tills jag får en liten lön i september och en stor lön i oktober. Nu ska det börja sparas på allvar – vad kul det ska bli att bygga på aktieportföljen med en heltidslön!

Annonser

Att inte bidra till samhället

Jag fortsätter med inspirationen från förra inlägget. I TV-programmet Malou efter tio har Malout bjudit in Eric Skopal (med bloggen Bli ekonomiskt oberoende) som sparar ihop pengar för att en dag kunna leva på avkastningen. Malou drar upp en frågeställning som nog är syftad att ställa Eric mot väggen.

”Ni kanske har mött folk som blir provocerade av att – om man slutar jobba och inte betalar skatt i den utsträckning man gjort tidigare, då bidrar man heller inte till välfärden.”

Erics svar blir att han och hans fru förhoppningsvis kan starta verksamheter inom sina egna intressen, och på så vis göra vinst och betala skatt den vägen istället.

Det här tankesättet gör mig en smula provocerad. För det första: samhället och välfärden skulle må mycket bättre om fler gjorde som Eric. Om folk istället för att leva ur hand i mun sparade ihop till en buffert, skulle man slippa tigga pengar av det offentliga eller ta snabblån som staten sedan måste gå in och täcka när de inte kan betalas. Enligt docent Richard Ahlström vid Malmö Universitet kostar skuldsatta människor samhället 200 miljarder kronor varje år. (länk till betalartikel)

För det andra: Eric och hand fru har betalat lika mycket skatt på sina intjänade pengar som alla andra med samma inkomstnivå. Att staten tar pengar en gång till, vare sig det är via moms på konsumtion eller schablonskatt på värdepapper, gäller också för båda grupper. Att Eric Skopal och vi andra aktiesparare bidrar med aktiekapital till företagen ger dem större utrymme att expandera, driva sin verksamhet, anställa folk och effektivisera sin produktion. Det leder till bättre produkter och lägre priser, något som vi alla tjänar på.

Folk verkar ha fastnat i tanken att det enda bra företag bidrar med här i världen är att betala skatt till det allmänna. En socialistisk och obildad tanke.

För det tredje: jag tycker inte att Eric och hans fru har någon skyldighet att stanna kvar i arbetslivet och jobba så mycket de bara kan bara för att hjälpa samhället så mycket som möjligt. Vill de spara klokt för att kunna leva på avkastningen tidigt i livet är de fullt fria att göra det. Min plan är att göra precis samma sak.

Jag har fått ett heltidsjobb!

Efter ett långt blogguppehåll känns det kul att bryta tystnaden med en god nyhet. Efter ett antal ansökningar, intervjuer och olika tester har jag fått ett erbjudande om en heltidstjänst på ett stabilt företag. Jag tror att jobbet kommer att passa min personlighet bra och jag ser fram emot att få bidra med vad jag kan till industrin och få betalt för det. I eftermiddag åker jag dit och skriver under anställningsavtalet.

Det är väldigt skönt att ha fixat jobb redan innan examensbeviset har landat. I sommar kan jag se fram emot över två månaders ledighet. Inga tentor, inget exjobb, inget jobbsökande. Bara tid för mig själv och mina närmaste. Något mer välbehövt efter fem års pluggande kan jag inte tänka mig. Och sedan kan jag börja jobba i slutet av augusti. Bidra till industrin på ett sätt jag tycker är kul och få betalt för det.

Just pengarna är ju av intresse på en blogg som till stor del handlar om privatekonomi. Jag räknade ut vad jag får ut efter skatt och sociala avgifter, och det blir en bra bit mer än dubbelt så mycket som hittills har ramlat in på kontot varje månad. Då har dessutom största delen har varit studielån som jag en dag måste betala tillbaka.

Den här vårterminen har jag skrivit exjobb. När jag satt där på företaget och pratade med en gammal räv som hade varit med i många år sa han att han tydligt mindes den dagen hans första heltidslön kom in på kontot efter många års studier. ”Det var fantastiskt att ha en så fet lön när man fortfarande hade utgifter som en student”, sa han. ”Jag kunde liksom gå och köpa någon svindyr teknikpryl som jag hade dreglat över i månader – och ändå ha en massa tusenlappar över!”

Han är inte den förste som antytt att det är någon slags naturlag att utgifterna ökar i perfekt relation till inkomsterna. I ett inlägg från förra sommaren berättade jag om en arbetskamrat på sommarjobbet med samma uppfattning. ”Det är lätt att leva som en kyrkråtta när man är student, men vänta bara tills man börjar tjäna pengar på allvar”, förklarade hon.

Min första lön ska inte slösas upp, i hopp om något lyckorus efter att ha spenderat den på teknikprylar. Mitt lyckorus ska komma från att se värdet på min portfölj och mina utdelningar öka i en takt jag aldrig sett tidigare. Ett stort steg närmare ekonomisk frihet.