Befordran och löneförhöjning

Jag jobbar på ett företag som består nästan enbart av unga människor och de allra flesta är studenter. För några dagar sedan fick vi veta att våra löner skulle höjas eftersom företaget gått så bra den senaste tiden. De flesta kommer att tjäna ungefär tjugo kronor mer i timmen. Det är en bekräftelse på att vi jobbar hårt och när lönen inte är så hög till att börja med märks sådana höjningar mycket.

I fredags fick jag veta att jag hade fått tjänsten jag sökt, en befordran alltså. Det innebär mer ansvar och fler arbetstimmar. Tillsammans med löneförhöjningarna gör det avtryck i lönekuvertet.

Det händer massor nu och det känns spännande och nervöst. Det är lätt att oroa sig lite över mer arbete men samtidigt försvinner mycket av stressen kring hur jag ska skaffa mig bra erfarenheter på cv:t.

Vissa matpengar är lättare att spara

Sedan över ett år tillbaka har jag tagit upp vanan jag skaffade mig när jag flyttade hemifrån, det vill säga att föra kassabok med hjälp av kvitton och kontoutdrag månad för månad. Det har varit väldigt lärorikt att se hur mycket man gör av med på mat, resor, kläder och så vidare.

De första månaderna jag bodde på egen hand gjorde jag det till en sport att välja billig mat, typ linsgryta och havregrynsgröt, och lade då ca 1000 kr i månaden på mat. Hade jag ansträngd mig ännu hårdare hade jag säkert kunnat spara ännu mer för jag minns att jag gjorde pizza eller omelett till helgerna för att lyxa till det.

Nu bor jag ihop med en annan människa, som dessutom är allergisk mot det mesta jag äter. Det låter krångligt och folk brukar skratta när vi berättar det, men jag är vegetarian och hon tål inte baljväxter eller nötter. Vi har ett antal rätter vi lagar som vi äter tillsammans, men annars brukar vi lösa det bra. Ibland kan man laga två versioner av samma gryta i storkok på helgen och tina upp dem på vardagskvällar.

I takt med att utbildningen går mot sitt slut och jag fått mer ansvar på mitt extrajobb innebär det en del sena kvällar på campus. Då brukar jag ta med två matlådor och tina upp även middagen på plats. Jag tycker faktiskt att det är skönt att slippa tänka på gemensam middag de dagarna.

Men eftersom vi inte lever enbart på linsgryta och gröt blir matkostnaden lite högre. En vanlig månad brukar det bli 1200-1300 kr per person. När vi promenerade hem från mataffären häromdagen pratade vi om hur man kan spara pengar på mat och att olika kostnader är olika lätta att dra in på.

Många i till exempel Lyxfällan lägger sådana summor på mat att man undrar hur det är möjligt. Summor på 5-6000 kr per person är inte ovanligt. Där är det uppenbart att det finns mycket pengar att spara in ganska enkelt. Dra ner på uteluncher och restaurangbesök, köp billigare basvaror. Jag tror att det viktigaste skälet till våra låga matkostnader är att vi lagar det mesta hemma och inte äter så mycket dyra halvfabrikat.

Att dra ner från 3000 till 2000 kr i månaden är lätt. Svårare är att dra ner från 1000 till 800 kr. Det senare skulle kräva att man nästan aldrig köper något som är lite lyxigare eller festligare, bara se till att maximera energi- och näringsinnehåll per spenderad krona i vartenda köp. Det lättaste skulle nog vara att enbart äta potatis och blötlagda baljväxter dag ut och dag in. Det går, men är en sådan mental uppoffring att jag personligen inte tycker att det är värt det för att spara de där sista kronorna.

Lappade och lagade hörlurar

För lite drygt fyra år sedan köpte jag ett par hörlurar från AKG. Det är svårt att minnas exakt vad de kostade, men någonstans runt 1000-1200 kronor fick jag ge. En rejäl slant för ett par hörlurar, men musik är en av mina största intressen, jag lyssnar varje dag i dem och mixar min egen inspelade musik då och då. De låter fantastiskt. 

Tyvärr har jag väl inte varit fullt så försiktig med dem. Jag borde nog ha lagt dem i ett hårt fodral när de legat nerpackade. Förra året bröts de nästan av på ena sidan, men eftersom sladdarna där inne höll kunde jag tejpa runt plasten och rädda dem. 

För några månader sedan gick sladdens plasthölje isär och jag fick tejpa även där, en konstruktion som jag nu stärkt upp med eltejp. 

Igår när jag kom hem från gymmet upptäckte jag att lurarnas liv bokstavligen hängde löst – plasten på den sista hela sidan hade brutits av på mitten och bara sladdarna på insidan höll ihop konstruktionen. Jag plockade fram vävtejp och passade på att förstärka på båda sidor. 

Som tur är låter musiken fortfarande lika bra som alltid. Hoppas att de håller ett tag till så att jag slipper lägga pengar på nya. 

Hela familjen sparar

Det var inte särskilt länge sedan jag invigde min syster i aktiesparandets värld och nu är faktiskt hela familjen inne i det hela. De är nog inte lika nördiga eller sparsamma som jag, än så länge, men alla mina syskon och föräldrar frågar mig då och då om fonder, courtage, utdelningar och annat. Det kunde jag aldrig föreställa mig för några år sedan, för då kändes det mest som att de var skeptiska mot det som jag gjorde med med mina sparade slantar. Nu är de uppmuntrande och nyfikna.

Förutom pengarna som kan tänkas behövas snart, alltså ett litet buffertkonto, har alla med min hjälp köpt aktier eller fonder för merparten av sina sparpengar. Naturligtvis inga förhoppningsbolag utan stabila utdelare som Castellum och Investor.

Som äldste storebror är man ju en förebild för sina syskon på en massa olika sätt och en bättre start på sitt vuxenliv än att lära sig spara klokt är svårt att tänka sig. Det känns bra!

Färdigbråkat med SAS

Nu är det över en månad sedan vi kom hem från den tre veckor långa semesterresan i USA, men historien har ändå fortsatt i form av en massa tid och energi som jag lagt på att bråka med SAS och deras ”customer service”.

Vi hade knappt hunnit komma hem förrän jag öppnade väskorna och såg att det saknades bagage. Efter att ha packat upp allt kunde vi konstatera att det som försvunnit var tre par nyinköpta löparskor och en tygkasse.

Med tanke på hur mycket jag springer slits det löparskor i en rejäl fart här hemma, så jag tänkte att det var smart att handla på sig rejält med skor i USA. Ett par nya skor kostar 1000-1700 kronor här hemma i Sverige, men jag hittade flera varuhus i USA med erbjudanden av typen ”köp två par och få halva priset på det ena”, i kombination med att skorna redan låg på priser motsvarande 300-500 kr. Precis samma skor som hemma, men till en fjärdedel av priset eller så. Hurra, tänkte jag och köpte sju par!

När jag kom hem hade jag alltså bara fyra par kvar, och dagen därpå skrev jag ett bestämt mail till SAS där jag begärde ersättning för det förlorade bagaget. Men så lätt skulle det inte vara. Till att börja med skulle jag tydligen ha anmält saknat bagage redan vid ankomsten till flygplatsen, hur jag nu skulle ha vetat att det saknades bagage i väskorna utan att öppna dem och packa upp allting, och det gör man ju normalt inte på flygplatsen utan först när man kommer hem.

En kille i telefon hjälpte mig ändå att fylla i en blankett och jag fick ett nummer som jag skulle ange när jag fyllde i ytterligare en blankett på egen hand. Det blev fel flera gånger. Jag hade tydligen fyllt i fel kategori. Man kunde välja ”saknat bagage” eller ”skadat bagage” och jag råkade ta först det ena och sedan det andra. Då kunde deras algoritmer inte hitta min rapport, och jag fick börja om.

När jag konsekvent fyllde i ”skadat bagage” fick jag ett uppenbart autogenererat mail, där roboten bad så mycket om ursäkt och försäkrade att den förstod min frustration. Jag skulle gå till en väsktillverkare, reparera den skadade väskan och sedan möjligen få ersättning från SAS.

Arg och trött skrev jag tillbaka till dem och förklarade att jag inte behövde en väskreparation utan ville ha ersättning för mina löparskor. Till slut fick jag ett mail från en riktig människa, som bad mig fylla i ytterligare en blankett, samt skicka kvitton eller kontoutdrag. Kvittona hade jag inte sparat men jag skickade kontoutdragen.

Jag begärde 1500 kronor i ersättning. Att ersätta samma skor hade kostat mycket mer i Sverige, men jag insåg att det skulle bli lättare att få ersättning för vad jag faktiskt lagt ut.

Över en månad efter att jag upptäckte förlusten fick jag till slut det här meddelandet:

sasmail.png

De fick mina kontouppgifter och nu väntar jag på mina pengar. Jag reser helst inte med dem igen, och jag tror inte att alla kunder hade orkat tjafsa med dem lika länge som jag. Men 1500 kronor är mycket pengar för mig och det fick vara värt jobbet.

Månadsinkomsten vänder uppåt igen

Jag slapp betala dubbla hyror eftersom vi fick ett hyreskontrakt med inflyttning först i januari, så det behövdes inte riktigt lika mycket pengar på sparkontot som jag först hade tänkt ta höjd för.

Några tusenlappar åkte in på aktiekontot och idag köpte jag 7 st Kinnevik, 2 st Investor och 2 st Lundbergföretagen. Sedan uppdaterade jag mitt Excel-diagram med det nya antalet aktier och en uppdaterad dollarkurs. Det gjorde att ”månadsinkomsten” från portföljen tog ett skutt uppåt, från 616 kr i slutet av augusti till 635 kr idag.

Månadsinkomst från utdelningar.png

Min genomsnittliga direktavkastning ligger på blygsamma 2,9 %, så den ganska försiktiga 4 %-regeln hade gett mig mer pengar i handen, men eftersom jag inte planerar att ta ut några pengar på många år räknar jag hellre på utdelningarna. Det är trevligt att trenden pekar uppåt igen.

Håller i pengarna några dagar till

Ungefär 10 000 kr från CSN in på bankkontot satt fint så här i slutet av september, även om större delen av det är lån som jag en gång måste betala tillbaka. Men inte trodde jag att jag skulle få mer pengar! Jag hade glömt bort att jag jobbade lite i augusti, så det kom 3 200 från mitt ena sommarjobb och 1 600 kr från det andra.

Jag har knappt köpt några aktier sedan i våras, för alla sparpengar har gått till att säkerställa att jag skulle ha råd med långresan till USA. Men nu börjar det likna en vettig buffert på sparkontot igen.

Eftersom det ser ut som att vi kommer att flytta ganska snart håller jag i pengarna ett litet tag till. Om man får nytt hyreskontrakt snabbare än man hinner säga upp det gamla kan det hända att man får betala dubbla hyror. Det har hänt mig förut, det är inte alls roligt när extra tusenlappar bara försvinner men då är det skönt att i alla fall ha på kontot att ta av.

Det verkar som att vi ska få besked i slutet av veckan från hyresvärdarna, och det pekar faktiskt mot att vi äntligen får ett nytt kontrakt. Men än så länge får jag vänta.

Leva på havregrynsgröt

Vi är säkert många sparsamma personer som hört folk säga att de nog skulle kunna spara mer pengar men de har ingen lust att sitta som kyrkråttor och ”leva på havregrynsgröt” tills de blir gamla. 

Jag förstår vad de menar med uttrycket, men just havregrynsgröt är ett dåligt exempel för mig. Det har jag ätit sedan jag var liten. Ett mättande, billigt och nyttigt mellanmål (om man inte äter LCHF, men det gör jag ju inte). 

Låt mig presentera en del av min frukost i morse. Denna varma goda skål kostar 73 öre och mättar bra. Mjölk, socker och annat trams behövs inte. Bara mormors hemlagade äpplemos duger, och idag var det slut, men gröten smakar bra ändå. 

Nu händer det grejer

Nu händer det grejer i bostadssökandet. Det börjar droppa in erbjudanden om visningar i inte alltför ruffiga områden, så förhoppningsvis ska vi lyckas få nytt hyreskontrakt snart. Och de flesta lägenheter är både större och billigare än den vi bor i nu. Det hade inte suttit fel att kunna få ner sina boendekostnader ytterligare.

Knäskadan börjar lugna ner sig. Jag känner inte längre av den i vardagen och igår körde jag en timme på crosstrainern utan problem. Kanske vågar jag börja springa korta sträckor snart.

Det går också lite bättre för aktieportföljen efter sommarens dipp. Den gäckande kvartsmiljonen är tillbaka – jag är uppe i 254 000 kr. Inte så mycket jämfört med i våras men nu är det bara att fortsätta spara och ha tillförsikt inför framtiden.

Jag lade in en tusenlapp i Castellum, mitt största svenska innehav, häromdagen. Om bara en vecka ramlar det in nya pengar på kontot, lite CSN och lite lön, och portföljen kan få växa lite igen. Småsummor kanske, men det är skönt att kunna aktiespara något alls efter en ovanligt dyr sommar.

Letar hyreskontrakt varje dag

Sedan några månader tillbaka är sambon och jag inne på bostadsförmedlingens hemsida varje dag och tittar efter lägenheter. Vi har kommit överens om att vi gärna hyr bostad i flera år till, om vi hittar en hyreslägenhet vi kan trivas i. Och vi har inte så höga krav, mest att lägenheten ska ha fler rum än ett och inte ligga i en orolig stadsdel. Det kommer att bli lätt att lägga undan stora summor pengar så fort vi börjar jobba heltid och fortsätter att leva mer eller mindre som förut.

Köpa bostad blir det nog tal om någon gång i framtiden, men så länge vi kommer över en trevlig hyreslägenhet dröjer det nog ett antal år. Trots det – tack till er som kommenterade det förra inlägget och bidrog med värdefulla tankar och tips när det väl är dags att köpa.

På senaste tiden har jag känt mig lite stressad och nedstämd och jag tror att det till stor del är på grund av att jag skadat mig och inte kan ägna mig åt att springa varje dag som förut. Speciellt fram tills för några dagar sedan var jag orolig över hur länge jag skulle behöva avstå från löpningen och tappa formen som jag byggt upp under lång tid. Det känns lite bättre nu när jag köpt gymkort och kan konditionsträna på crosstrainer. Igår körde jag en halvtimme och kände inte av något obehag, så ikväll ska jag till gymmet igen och se hur dagsformen är. Jag får jobba sakta framåt även om det är tråkigt.