Blogg

Nu har jag maxat studielånet

På fredag kommer min sista CSN-utbetalning. När jag började studera på högskolan för snart fem år sedan var det ingen tvekan om att jag skulle ta så mycket studielån och studiebidrag jag kunde.

Jag var visserligen sparsam, det har jag alltid varit till viss del, men inte lika intresserad av investeringar och värdepapper på den tiden som idag. Men  även om jag bodde hemma hos mina föräldrar under det första året på högskolan sa de att det var klokt att ta ut fullt studielån och föra över en summa pengar till fondsparande varje månad. De pengarna skulle till exempel kunna bli kontantinsats till en bostad efter studierna, och det var ju alltid bra att ha ett sparkapital oavsett.

Den här synen på studielånet har jag tyvärr inte stött på bland så många andra studenter. De jag har pratat med om CSN kan delas in i två grupper:

  • De som inte tänker så mycket på sin ekonomiska framtid, maxar studielånet och reser eller super upp pengarna
  • De som absolut inte vill skuldsätta sig mer än nödvändigt, snålar och undviker att ta lån i så stor utsträckning de kan

Jag är övertygad om att alla som läser den här bloggen håller med mig om hur dumt det är att tänka som den första gruppen, men det andra tankesättet är inte så klokt det heller. Studielånet är utan tvekan det billigaste lån man någonsin kommer att få. Räntan är löjligt låg eftersom lånet är skattesubventionerat.

När jag fick upp ögonen för aktier och fonder 2014 hade jag redan ett sparkapital, lite redan från gymnasietiden men det mesta efter att ha fört över 3-4000 kr/månaden i SEB:s fonder från föregående år. När jag insåg hur hög avgiften var och hur stor skada det gör på kapitalet på lång sikt var det en härlig känsla att sälja av skiten och investera i billiga fonder och aktier till lågt courtage istället.

Utbetalningen på fredag är hälften än normalt eftersom bara första delen av juni tillhör läsåret. Sedan får jag inga mer pengar från CSN – det är snart dags att börja betala tillbaka skulden. Efter att inkasserat drygt 5000 kronor kommer min totala skuld att uppgå till nästan 350 000 kr. Det är en ofantligt stor summa pengar, men jag har också sparat ihop ungefär 275 000 kr i aktier. Det kommer att bli mycket mer i framtiden, och snart kommer pengarna att komma från min lön och inte lån.

Ut i solen

Att vara ute i solen är hälsosamt på flera olika sätt, och det är på sitt sätt tragiskt att vi sitter inomhus så stor del av dagen. Förutom att stillasittande i sig är ohälsosamt blir vi trötta och får en skev dygnsrytm av att inte få solljus. Dessutom blir vi på dåligt humör av mörker.

Under sommaren är solen vår främsta källa till D-vitamin, speciellt för oss som inte äter kött eller fisk. D-vitaminbrist är dock inget som bara drabbar vegetarianer, utan hela befolkningen. Hur vanligt det är verkar osäkert, men enligt Livsmedelsverket är det ett vanligt problem med för låga halter D-vitamin i kroppen.

Det räcker med att gå ut i solen i t-shirt, ca 15 minuter runt lunchtid ett par gånger i veckan för att få i sig tillräckligt med D-vitamin under sommarmånaderna. Själv brukar jag träna löpning i bar överkropp när solen är framme men om man inte känner sig bekväm med det går det bra att bara vistas mer utomhus och inte täcka hela kroppen.

Naturligtvis får man ta det lite försiktigt så man inte bränner sig i solen, det är allt annat än hälsosamt. Men man behöver inte ligga och pressa. När det gäller D-vitamin planar upptaget från huden dessutom ut efter ungefär en halvtimme, så det bildas inte mer vitamin efter det.

Sommaren är en fantastisk årstid här i norden, för vi får äntligen se solen som gömmer sig större delen av året. Ut och njut!

Jag har fått ett heltidsjobb!

Efter ett långt blogguppehåll känns det kul att bryta tystnaden med en god nyhet. Efter ett antal ansökningar, intervjuer och olika tester har jag fått ett erbjudande om en heltidstjänst på ett stabilt företag. Jag tror att jobbet kommer att passa min personlighet bra och jag ser fram emot att få bidra med vad jag kan till industrin och få betalt för det. I eftermiddag åker jag dit och skriver under anställningsavtalet.

Det är väldigt skönt att ha fixat jobb redan innan examensbeviset har landat. I sommar kan jag se fram emot över två månaders ledighet. Inga tentor, inget exjobb, inget jobbsökande. Bara tid för mig själv och mina närmaste. Något mer välbehövt efter fem års pluggande kan jag inte tänka mig. Och sedan kan jag börja jobba i slutet av augusti. Bidra till industrin på ett sätt jag tycker är kul och få betalt för det.

Just pengarna är ju av intresse på en blogg som till stor del handlar om privatekonomi. Jag räknade ut vad jag får ut efter skatt och sociala avgifter, och det blir en bra bit mer än dubbelt så mycket som hittills har ramlat in på kontot varje månad. Då har dessutom största delen har varit studielån som jag en dag måste betala tillbaka.

Den här vårterminen har jag skrivit exjobb. När jag satt där på företaget och pratade med en gammal räv som hade varit med i många år sa han att han tydligt mindes den dagen hans första heltidslön kom in på kontot efter många års studier. ”Det var fantastiskt att ha en så fet lön när man fortfarande hade utgifter som en student”, sa han. ”Jag kunde liksom gå och köpa någon svindyr teknikpryl som jag hade dreglat över i månader – och ändå ha en massa tusenlappar över!”

Han är inte den förste som antytt att det är någon slags naturlag att utgifterna ökar i perfekt relation till inkomsterna. I ett inlägg från förra sommaren berättade jag om en arbetskamrat på sommarjobbet med samma uppfattning. ”Det är lätt att leva som en kyrkråtta när man är student, men vänta bara tills man börjar tjäna pengar på allvar”, förklarade hon.

Min första lön ska inte slösas upp, i hopp om något lyckorus efter att ha spenderat den på teknikprylar. Mitt lyckorus ska komma från att se värdet på min portfölj och mina utdelningar öka i en takt jag aldrig sett tidigare. Ett stort steg närmare ekonomisk frihet.

 

Årssammanfattning 2017 (och bloggpaus)

Som ni säkert har märkt har jag tagit en liten paus från bloggandet. Det kändes inte riktigt motiverande för stunden och jag har ingen lust att blogga av rent tvång. Så kan det gå.

Jag tänkte ändå skriva ihop en årssammanfattning nu när nyårsafton närmar sig. 2017 har varit ett hektiskt år, men det känns som om det mesta har gått åt rätt håll.

Aktieportföljen har i skrivande stund uppnått ett marknadsvärde av 276 012 kr. Långsamt, långsamt går det – men förhoppningsvis är det sista året som jag sparar pengar från en studentbudget. Det är ju sista året på min utbildning och snart dags att jobba och tjäna pengar på heltid.

I ett inlägg där jag ställde frågan huruvida H&M är på väg att bli ett nytt Facit sa jag att jag skulle behålla aktierna året ut, och sedan ta beslut om dem. Nu ser det allt annat än ljust ut för H&M, och jag har ingen lust att låta denna surdeg dra ner min portfölj längre. Jag sålde av alla aktier häromdagen och fyllde istället på i Kinnevik, Hemfosa, Lundbergföretagen, Investor och Industrivärden. Portföljens direktavkastning tog ett skutt neråt, men det bryr jag mig inte så mycket om. Det viktiga är att äga bra och stabila företag. Nu delar portföljens företag ut 622 kr i snitt varje månad.

Under 2017 håvade jag totalt in 7506 kr i utdelningar.

Månadsinkomst från utdelningar.png

Lite kort om löpträningen: första halvan av 2017 löptränade jag mer än jag någonsin tidigare gjort, och det var en fantastisk känsla. Att springa är något av det bästa jag vet.

i september skadade jag mig. Jag trodde att jag hade läget under kontroll, men det visade sig att jag hade ökat träningsdosen fortare än vad kroppen klarade av. Nu springer jag korta sträckor, styrketränar på gymmet och håller uppe konditionen så gott jag kan på crosstrainer och i stakmaskin.

Det är inte roligt, men det är som det är. 2018 blir året då jag kommer tillbaka som en starkare och snabbare löpare än någonsin. I en hållbar takt den här gången.

2018 blir nog ett spännande år. Jag tar förhoppningsvis civilingenjörsexamen, sambon och jag flyttar till en större och bättre lägenhet, allt förändras men vi vet inte hur ännu.

Då var årssammanfattningen skriven och det är snart dags att skåla in det nya året. Hoppas att alla läsare får en härlig avslutning på 2017! Jag fortsätter ta en liten paus med den här bloggen, men jag kommer tillbaka när jag har lust. Gott nytt år!

96 kr kvar till förra året

Idag var jag inne på Avanza och upptäckte en trevlig sak bland utdelningsstaplarna. Mina totala utdelningar för 2017 börjar närma sig förra årets.

utdelningsjämförelse.png

Det är bara 96 kronor kvar till förra årets utdelningar. Visst borde det ha uppnåtts mycket tidigare, eftersom pengamaskinen ska byggas mycket större och jag vill inte hinna dö innan den börjar generera pengar på allvar. Men förra året ägde jag bolag med högre direktavkastning, till exempel Ratos. Jag sålde av dem ett tag efter den stora vårutdelningen och köpte lite snålare bolag som t.ex. Lundbergföretagen.

Under årets sista månad får jag utdelningar från fyra bolag: Coca-Cola, JNJ, Emerson Electric samt 3M. Om innehaven och utdelningarna inte förändras kommer december att bjuda på mellan 500 och 600 kronor. Ingen stor ökning, men portföljens stora tillväxtperiod har egentligen inte startat än.

Utdelningar och Black Friday

I fredags plingade det till i portföljen. Procter & Gamble delade ut 162 kronor, Colgate-Palmolive 94 kronor och H&M 335 kronor. Nästan 600 kronor in på en enda dag! Tänk om man hade mer pengar som jobbade åt en. Det härliga är att det bara är att vänta, så växer de förhoppningsvis ännu mer.

Det har legat några slantar och skvalpat på min kapitalförsäkring med utländska aktier ett tag. Det är inte mycket mening med att handla amerikanska aktier för mindre än 400 dollar, eftersom courtaget då blir onödigt högt. Nu har jag bara 2 500 kr tillgängligt för köp på det kontot, så jag får vänta in fler utdelningar innan jag kan köpa något. Pengar som sätts in på Avanza hamnar just nu på ISK:t för svenska aktier eftersom det är obalans mellan dem och jag vill vikta upp de svenska innehaven lite.

Men kanske får jag trycka på köpknappen utan att behöva vänta särskilt mycket längre. Förra året bjöd Avanza på courtaget vid handel med amerikanska aktier när det var Black Friday. Black Friday ett kommersiellt jippo som jag inte har något till övers för, eftersom jag hatar att shoppa och slösa pengar på onödiga prylar. Men när jag kan handla aktier gratis är det ju inte direkt så att jag klagar på det. Vi får hoppas att Avanza är lika generösa på årets svarta fredag, så kan vi fira in helgen med att shoppa amerikanska aktier. Jag tänker fylla på i Emerson Electric.

Första tiden i nya arbetsrollen

Som nämnt i inlägget Befordran och löneförhöjning har jag fått mer ansvar på jobbet. Det har gått två veckor – två intensiva, upptagna och långa veckor – och trots all förändring känns det väldigt kul med det nya ansvar jag har fått. I början av året var jag ny på företaget och vilsen i alla rutiner, men nu lär jag upp de nya. De ser upp till mig, kommer med frågor och jag tar beslut och delegerar arbetsuppgifter. På ett sätt kan man säga att jag känner mig mindre som ett barn och mer som en vuxen.

Min sambo har haft ett extrajobb ett tag, som hon inte riktigt trivs på längre. På senaste tiden har hon sökt en hel hög med andra jobb. Idag fick hon reda på att hon blir anställd på ett stort och bra företag, i alla fall ett tag framöver, och jag är så glad för hennes skull.

Hela luften är alltså fylld med förändring och (positiv?) stress här hemma. Ihop med den stora flytten som närmar sig är det mycket som ska jongleras och planeras. Men det är steg som tas på vägen mot ett lyckligare och tryggare liv.

Befordran och löneförhöjning

Jag jobbar på ett företag som består nästan enbart av unga människor och de allra flesta är studenter. För några dagar sedan fick vi veta att våra löner skulle höjas eftersom företaget gått så bra den senaste tiden. De flesta kommer att tjäna ungefär tjugo kronor mer i timmen. Det är en bekräftelse på att vi jobbar hårt och när lönen inte är så hög till att börja med märks sådana höjningar mycket.

I fredags fick jag veta att jag hade fått tjänsten jag sökt, en befordran alltså. Det innebär mer ansvar och fler arbetstimmar. Tillsammans med löneförhöjningarna gör det avtryck i lönekuvertet.

Det händer massor nu och det känns spännande och nervöst. Det är lätt att oroa sig lite över mer arbete men samtidigt försvinner mycket av stressen kring hur jag ska skaffa mig bra erfarenheter på cv:t.

Rehab

Igår upptäckte jag att Humankapitalisten hade börjat uppdatera sin blogg efter ett längre uppehåll. Det är nog fler än jag som är glada att han är tillbaka.

Humankapitalisten blev skämtsamt min rival efter att jag förra hösten hade bloggat om löpning och mina ambitioner att springa milen på under 40 minuter. Det målet hade han också och vi bestämde oss för att berätta för den andre om man blev först.

Jag är ganska säker på att jag hade kunnat klara det i somras. På ett träningspass sprang jag 10 km på 40:30 enligt min gps, utan att ta ut mig helt och hållet. Men sedan blev jag skadad.

Sedan september har min skada varit ett faktum. En sjukgymnast satte samma diagnos som jag själv trodde, det som kallas ITB-syndrom eller löparknä. Jag hoppades att det skulle gå fort att bli av med men tyvärr har det visat sig lite svårbehandlat.

Jag har följt sjukgymnastens program i några veckor och det har gått åt rätt håll, tills jag körde några konditionspass på cykel och roddmaskin. Det klarade tydligen inte knät och dagarna efteråt hade jag ont i vardagen igen.

Bäst att inte chansa med långa hårda pass i någon maskin. Konditionen går att träna upp igen, men bara om jag blir frisk från det här.

Vissa matpengar är lättare att spara

Sedan över ett år tillbaka har jag tagit upp vanan jag skaffade mig när jag flyttade hemifrån, det vill säga att föra kassabok med hjälp av kvitton och kontoutdrag månad för månad. Det har varit väldigt lärorikt att se hur mycket man gör av med på mat, resor, kläder och så vidare.

De första månaderna jag bodde på egen hand gjorde jag det till en sport att välja billig mat, typ linsgryta och havregrynsgröt, och lade då ca 1000 kr i månaden på mat. Hade jag ansträngd mig ännu hårdare hade jag säkert kunnat spara ännu mer för jag minns att jag gjorde pizza eller omelett till helgerna för att lyxa till det.

Nu bor jag ihop med en annan människa, som dessutom är allergisk mot det mesta jag äter. Det låter krångligt och folk brukar skratta när vi berättar det, men jag är vegetarian och hon tål inte baljväxter eller nötter. Vi har ett antal rätter vi lagar som vi äter tillsammans, men annars brukar vi lösa det bra. Ibland kan man laga två versioner av samma gryta i storkok på helgen och tina upp dem på vardagskvällar.

I takt med att utbildningen går mot sitt slut och jag fått mer ansvar på mitt extrajobb innebär det en del sena kvällar på campus. Då brukar jag ta med två matlådor och tina upp även middagen på plats. Jag tycker faktiskt att det är skönt att slippa tänka på gemensam middag de dagarna.

Men eftersom vi inte lever enbart på linsgryta och gröt blir matkostnaden lite högre. En vanlig månad brukar det bli 1200-1300 kr per person. När vi promenerade hem från mataffären häromdagen pratade vi om hur man kan spara pengar på mat och att olika kostnader är olika lätta att dra in på.

Många i till exempel Lyxfällan lägger sådana summor på mat att man undrar hur det är möjligt. Summor på 5-6000 kr per person är inte ovanligt. Där är det uppenbart att det finns mycket pengar att spara in ganska enkelt. Dra ner på uteluncher och restaurangbesök, köp billigare basvaror. Jag tror att det viktigaste skälet till våra låga matkostnader är att vi lagar det mesta hemma och inte äter så mycket dyra halvfabrikat.

Att dra ner från 3000 till 2000 kr i månaden är lätt. Svårare är att dra ner från 1000 till 800 kr. Det senare skulle kräva att man nästan aldrig köper något som är lite lyxigare eller festligare, bara se till att maximera energi- och näringsinnehåll per spenderad krona i vartenda köp. Det lättaste skulle nog vara att enbart äta potatis och blötlagda baljväxter dag ut och dag in. Det går, men är en sådan mental uppoffring att jag personligen inte tycker att det är värt det för att spara de där sista kronorna.