Pengaprat med sambon

I morse satt jag och min sambo ute på balkongen och pratade om våra planer för alla pengar som kommer in framöver. Jag börjar ju jobba heltid efter sommaren och hon söker heltidsjobb men jobbar ganska mycket deltid redan.

Jag tycker att det är väldigt roligt att prata om pengar och sparande tillsammans, och det är skönt att vi har ungefär samma tankar om det i det här skedet av våra liv.

Än så länge trivs vi med att hyra bostad och planerar att göra det flera år framöver, men vill gärna ha möjligheten att kunna köpa en lägenhet om man skulle flytta till en annan stad, skaffa barn eller vad nu livet bjuder på om 5-10 år. Det är stora saker som är svåra att veta någonting om nu, men det skadar inte att planera lite och ta höjd för att kunna ha mer utrymme framöver.

Sambon förstår hur roligt jag tycker det är att spara i aktier och hur mycket jag ser fram emot att kunna spara mycket mer pengar när jag äntligen tjänar lite mer. Eftersom vi har ganska långt tidsperspektiv och bra möjligheter att ändra lite i planerna längs med vägen, tror vi att det räcker att lägga ett par tusenlappar i månader var på bosparade. Det blir ändå en del pengar om man sparar under många år.

Baserat på min ingångslön efter skatt och nuvarande utgifter (med lite marginal uppåt) borde jag kunna mata portföljen med 11-12 000 kr i månaden. Tanken får det att vattnas i munnen på mig! Jag hoppas att min lön kan öka över tid – det är ändå det normala för en ung civilingenjör – och att inte utgifterna ska behöva växa riktigt lika mycket. Då kan sparandet öka ännu mer och friheten därefter.

Annonser

Att låna energi av sig själv

Nu har min långa, lediga sommar dragit igång. Även de senaste somrarna har börjat med lite ledig tid och jag känner igen känslan alltför väl.

När man är konstant igång med deadlines och 50-timmars-veckor under flera månader, utan att riktigt ha möjlighet att känna efter, blir det så normalt att man inte tänker på att man inte mår särskilt bra utan återhämtning. Man tar en kopp kaffe till och biter ihop. För mig funkar det ganska bra ett tag så länge jag påminner mig om att det måste vara tillfälligt.

När jag är ledig mer än en vecka i sträck brukar de första dagarna bara gå till att återhämta mig, andas ut och hamna i balans. Jag sover mer än normalt men är ändå tröttare än vanligt i några dagar. Jag tror att det är för att jag lånat energi av mig själv under terminerna och betalar igen skulden under ledigheterna.

Nyckeln är ju att inte skaffa sig för stor ”energiskuld” och se till att betala tillbaka på ”energilånet” med regelbunden ledighet och återhämtning. Annars blir skulden så stor att man går in i väggen, något som drabbat de tiotusentals svenskar som är sjukskrivna på grund av utmattningssyndrom. Det vill jag inte råka ut för någonsin.

Rejäl påfyllning på sparkontot

Nu i dagarna har mitt bankkonto fyllts på i flera omgångar. Sista CSN-utbetalningen var ju i slutet av maj och min första lön kommer inte förrän i slutet av september, så det är skönt med lite sparkapital att ta av under fyra månader utan inkomst.

Eftersom mitt examensarbete innebar mycket resande och övernattningar sökte jag pengar från en fond och de pengarna kom in på kontot häromdagen. Skatteåterbäringen blev ca 9000 kr. Allt som allt börjar sommaren med ungefär 50 000 kr på sparkontot. Det är ju frestande att handla aktier för dem, men eftersom de ska räcka så länge nu får de aktier jag redan har jobba själva ett tag till.

Det är min sista sommar som fattig student. Jag har lika lite pengar att röra mig med som jag blivit van vid, men betydligt mer tid den här sommaren.

De senaste dagarna har jag presenterat examensarbetet och opponerat på andras. Examinatorn har sagt att det räcker med att ändra några småsaker i rapporten – det borde inte ta mer än en dag, sedan kan han förhoppningsvis godkänna den. Det betyder att efter måndag börjar min sommar på riktigt, med den här helgen som en liten mjukstart.

Ikväll ska min och sambons familjer komma över och fira att vi går ut skolan båda två. Vi har köpt massor av mat och dryck och jag noterade att vi slog rekord både i mataffären och på Systembolaget. 1129 kr på mat och 726 kr på alkohol har vi aldrig handlat vid ett tillfälle förut. Det är betydligt mer än vad jag levde på de första månaderna i min egna lägenhet. Visst kände jag mig som en kung på bussen hem med påsar och ryggsäckar fulla med honungsmelon, brieost och lådvin. Det är kul att slösa ibland. 🙂

Melon, Frukt, Power

Slut på svenska utdelningar för i vår

I förmiddags plingade min telefon till – jag hade fått 553 kr i utdelning från Kinnevik. En riktigt fin liten summa att handla svenska aktier för. Eftersom Avanzas minimicourtage för min del ligger på 1 kr, med rörligt courtage 0,25 %, handlar jag gärna i intervallet 400-600 kr. Det blev ett inköp av 3 st Industrivärden C som kommer att generera ytterligare 16:50 kr varje år åt mig framöver, eller 1:38 kr i månaden. Många bäckar små!

Utdelningar 2016-2018

I diagrammet syns mina utdelningar månad för månad sedan mars 2016. Anledningen till att maj blivit en ”sämre” utdelningsmånad är för att jag 2016 ägde Ratos som gav en fin utdelning men som jag sedan sålde. 2017 ägde jag H&M, som gav en nästan lika fin utdelning men de aktierna sålde jag också. Visst är ”köp och behåll” ofta en bra filosofi men jag ville inte behålla bolag som jag tror skulle få svårt att vända skutan till framgång på många år. Pengarna från dessa försäljningar har mestadels gått till amerikanska aktier vilket ger ett jämnare utdelningsflöde. Nu väntar en lugnare utdelningstakt under försommaren med småskvättar från JNJ, Emerson Electric och 3M.

Att inte bidra till samhället

Jag fortsätter med inspirationen från förra inlägget. I TV-programmet Malou efter tio har Malout bjudit in Eric Skopal (med bloggen Bli ekonomiskt oberoende) som sparar ihop pengar för att en dag kunna leva på avkastningen. Malou drar upp en frågeställning som nog är syftad att ställa Eric mot väggen.

”Ni kanske har mött folk som blir provocerade av att – om man slutar jobba och inte betalar skatt i den utsträckning man gjort tidigare, då bidrar man heller inte till välfärden.”

Erics svar blir att han och hans fru förhoppningsvis kan starta verksamheter inom sina egna intressen, och på så vis göra vinst och betala skatt den vägen istället.

Det här tankesättet gör mig en smula provocerad. För det första: samhället och välfärden skulle må mycket bättre om fler gjorde som Eric. Om folk istället för att leva ur hand i mun sparade ihop till en buffert, skulle man slippa tigga pengar av det offentliga eller ta snabblån som staten sedan måste gå in och täcka när de inte kan betalas. Enligt docent Richard Ahlström vid Malmö Universitet kostar skuldsatta människor samhället 200 miljarder kronor varje år. (länk till betalartikel)

För det andra: Eric och hand fru har betalat lika mycket skatt på sina intjänade pengar som alla andra med samma inkomstnivå. Att staten tar pengar en gång till, vare sig det är via moms på konsumtion eller schablonskatt på värdepapper, gäller också för båda grupper. Att Eric Skopal och vi andra aktiesparare bidrar med aktiekapital till företagen ger dem större utrymme att expandera, driva sin verksamhet, anställa folk och effektivisera sin produktion. Det leder till bättre produkter och lägre priser, något som vi alla tjänar på.

Folk verkar ha fastnat i tanken att det enda bra företag bidrar med här i världen är att betala skatt till det allmänna. En socialistisk och obildad tanke.

För det tredje: jag tycker inte att Eric och hans fru har någon skyldighet att stanna kvar i arbetslivet och jobba så mycket de bara kan bara för att hjälpa samhället så mycket som möjligt. Vill de spara klokt för att kunna leva på avkastningen tidigt i livet är de fullt fria att göra det. Min plan är att göra precis samma sak.

Psykolog varnar för ekonomisk frihet

För ett tag sedan sändes ett inslag i programmet Malou efter tio, där Eric Skopal (som driver bloggen Bli ekonomiskt oberoende) fick berätta om sin och sin frus dröm att spara ihop ett antal miljoner för att kunna leva på avkastningen. En dröm som ju många, inklusive jag själv, delar.

Delen av programmet där Eric sitter ensam med Malou och berättar om sin dröm är inte riktigt lika intressant – de flesta av oss har koll på aktiesparande och framtida möjligheter – som när de lite senare i programmet tar in psykologen Egil Linge.

Egil berättar att han har mött många människor med dessa drömmar och att det är något av en trend som dykt upp de senaste 2-3 åren. Den tidigare ”trenden” var att genom speciella avtal kunna plocka ut tjänstepension tidigare för att gå i pension vid 45 eller 50. Hos många människor han träffade fanns ofta inte någon riktig plan, folk tyckte bara att det var skönt att vara ledig och åkte iväg någonstans.

”Många berättade att det blev olidligt, de hamnade i nedstämdhet och depressioner, för det fanns ingenting att göra. Det blev monotont alltihop. För en del blev det alldeles för mycket förtäring av alkohol.”

Eric förklarar att han inte har tänkt åka till en ö och leva på kokosnötter, utan det handlar mer om att få balans i livet. Kanske fortsätta jobba deltid och bo kvar på samma ställe, men kunna lägga mer tid på egna intressen och hobbies.

Psykologen säger att Eric lär få svårt att sluta spara när målet är uppnått, eftersom det då har blivit ett invant beteende. Dessutom ger jobb ofta en mening, även om man inte alltid tycker om dem. Han varnar också för att många som slutar jobba tappar sitt sociala nätverk.

Eric Skopal och hans fru verkar ha tänkt igenom sin framtid mer än dessa olyckliga människor som psykologen Egil har pratat med, och det verkar också Egil hålla med om. Men det här klippet väcker många tankar hos mig. Är det så att vi som sparar pengar för att vinna frihet i framtiden inbillar oss att livet ska bli bättre framöver och därför glömmer att njuta av det vi har nu? Jagar vi lyckan på fel sätt?

Nu har jag maxat studielånet

På fredag kommer min sista CSN-utbetalning. När jag började studera på högskolan för snart fem år sedan var det ingen tvekan om att jag skulle ta så mycket studielån och studiebidrag jag kunde.

Jag var visserligen sparsam, det har jag alltid varit till viss del, men inte lika intresserad av investeringar och värdepapper på den tiden som idag. Men  även om jag bodde hemma hos mina föräldrar under det första året på högskolan sa de att det var klokt att ta ut fullt studielån och föra över en summa pengar till fondsparande varje månad. De pengarna skulle till exempel kunna bli kontantinsats till en bostad efter studierna, och det var ju alltid bra att ha ett sparkapital oavsett.

Den här synen på studielånet har jag tyvärr inte stött på bland så många andra studenter. De jag har pratat med om CSN kan delas in i två grupper:

  • De som inte tänker så mycket på sin ekonomiska framtid, maxar studielånet och reser eller super upp pengarna
  • De som absolut inte vill skuldsätta sig mer än nödvändigt, snålar och undviker att ta lån i så stor utsträckning de kan

Jag är övertygad om att alla som läser den här bloggen håller med mig om hur dumt det är att tänka som den första gruppen, men det andra tankesättet är inte så klokt det heller. Studielånet är utan tvekan det billigaste lån man någonsin kommer att få. Räntan är löjligt låg eftersom lånet är skattesubventionerat.

När jag fick upp ögonen för aktier och fonder 2014 hade jag redan ett sparkapital, lite redan från gymnasietiden men det mesta efter att ha fört över 3-4000 kr/månaden i SEB:s fonder från föregående år. När jag insåg hur hög avgiften var och hur stor skada det gör på kapitalet på lång sikt var det en härlig känsla att sälja av skiten och investera i billiga fonder och aktier till lågt courtage istället.

Utbetalningen på fredag är hälften än normalt eftersom bara första delen av juni tillhör läsåret. Sedan får jag inga mer pengar från CSN – det är snart dags att börja betala tillbaka skulden. Efter att inkasserat drygt 5000 kronor kommer min totala skuld att uppgå till nästan 350 000 kr. Det är en ofantligt stor summa pengar, men jag har också sparat ihop ungefär 275 000 kr i aktier. Det kommer att bli mycket mer i framtiden, och snart kommer pengarna att komma från min lön och inte lån.