Tänk om du inte dör imorgon?

När jag började läsa bloggar om ekonomi och sparande (framför allt bloggar på temat ”följ mig på resan mot en miljon i aktier”) var det intressant att läsa folks reaktioner på när människor väljer att inte konsumera som samhällets normer uppmuntrar oss till, och att inte slösa onödiga pengar. Några typiska kommentarer:

”Jag lever hellre ett trevligt liv än att spara så mycket.” 

Det är en myt att konsumtion är lika med lycka. Forskningen visar att folk som konsumerar måttligt mår bättre än folk som konsumerar mycket (källa). En bloggare skrev dessutom att han upplevde större lycka när han kunde spara en tusenlapp och köpa aktier för den än när han brände den på något han egentligen inte behövde. Jag förstår det fullständigt.

Kanske är det en försvarsmekanism för folk med dåligt samvete över att de slösar mer pengar än de är bekväma med. ”Han som alltid tar med sig matlåda och bara tar två öl istället för sju, han måste vara en olycklig sate. Tur att jag inte är sådan.” Då känns ens egna val bättre.

”Lev för dagen, du kanske dör imorgon.” 

Det här låter som en femtonårings argument. Vi kan alla dö imorgon. Men om du verkligen trodde att du skulle dö imorgon, skulle du agera på ett helt annat sätt. Varför planera framåt över huvud taget?

Risken är ju betydligt högre att man inte dör imorgon. Det troligaste är ju att en stor del av den generation som är 20-40 år idag kommer att bli över hundra år gamla. Att då inte planera ekonomiskt för decennier framöver – och ignorera ränta-på-ränta-effekten – är naivt.

”Jag vill leva gott under mina bästa år.”

Vem är det som säger att de ”bästa åren” är de yngsta åren? Många verkar tro att bara för att man fyller 65 kan man gå från oxfilé och hummer till gröt och makaroner och vara helnöjd med det, för då är man ju ändå gammal och grå och vet knappt vad pengar är längre ändå.

Kanske menar de att det är lättare att dra ut på en spontan resa eller en festival när man är ung och utan barn. Men folk som tänker så är oftast samma människor som binder upp sig helt frivilligt, med enorma bolån och höga fasta kostnader. Det behöver man inte göra om man har tänkt i förväg!

En 40-åring med tio miljoner på kontot har gott om möjligheter att åka på en längre semester, utan att lida av några månader utan inkomst. Naturligtvis underlättar det om man väljer en karriär som ger möjlighet att ta ledigt under längre perioder.

Hela idén med att ha jättekul fram tills man är 25, för att sedan ge upp och förbereda sig på ett grått och trist liv tills man går i pension vid 65-75 och sedan dör, är helt absurd.

”Den som snålar in på allt kommer att ha ett ensamt liv och till slut inte ha några vänner kvar.” 

Att umgås behöver inte kosta särskilt mycket pengar. Men jag förstår den här kommentaren och jag håller dessutom med till viss del. Det är smart att vara sparsam på egen hand, men det är inte så trevligt att vara snål med andra. Den tanken utvecklar jag i det här inlägget.

Lycka till med sparandet – du kanske inte dör imorgon!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s