Stresshantering

I det moderna samhället har världen blivit väldigt liten. Vi kan flyga vart som helst på jorden och vara framme samma dygn, och vi kan kommunicera med varandra med ljusets hastighet. Det ställer enorma krav på vår simultankapacitet och förmåga att processa information under våra vakna timmar.

På kvällen måste vi varva ner, annars klarar vi inte nästa dag. På helgen behöver vi vila för att vara i form inför nästa vecka. Under den korta semestern, som i Sverige ändå är betydligt längre än i de flesta andra länder, får vi en chans att gå ner i varv och leva fria liv ett kort tag – men snart är sommaren över och det är nästan ett år kvar till nästa semester.

Det är svårt att dra en tydlig gräns mellan fysisk och mental hälsa. Jag har upplevt sådana otroliga svängningar mellan att må bra och att må dåligt i mitt korta liv, och jag är säker på att de allra flesta som läser detta har samma erfarenhet. Att kroppen mår ungefär som sinnet mår, och tvärtom, verkar nästan vara en naturlag.

Att befinna sig under långvarig stress är ett bra exempel på något som skadar både kropp och själ. Människor lever överlag stressiga liv. För många är karriären viktig, men man kan naturligtvis inte göra avkall på det som verkligen betyder mest i livet – kärlek, familj, fritidsintressen, självförverkligande. Hur ska man lyckas prioritera mellan dem, och hur ska man kunna pressa in så mycket i dygnets 24 timmar utan att till slut bli sjuk och olycklig?

När jag började läsa på högskolan hade jag brist på både livserfarenhet och studieteknik. Det som gjorde mig stressad då var att jag inte hade någon aning om hur man planerade sin tid och höll en jämn arbetsbörda. Det resulterade i att jag misslyckades med flera tentor det första året. Inte blir man lugnare av det – att oroa sig tar ofantliga mängder energi. Det här är för mig ett tydligt exempel på när man blir mer utmattad av att inte jobba hårt. All kraft går till att ha dåligt samvete och skjuta upp.

Som student kan det vara svårt att koppla av på kvällar och helger, för det finns alltid något man kan göra, man blir aldrig ”klar” och ”ledig”. Det kräver fokus att kunna somna på kvällen, för det finns oftast någon liten tanke som maler om vad man glömde läsa innan man gick och la sig. Men man kan planera och fokusera på en sak i taget. Det stressigaste som finns är att ha ett ”berg” av plugg, det måste brytas ner i delmål.

Ett annat sätt att hantera stress är att upptäcka ordet ”nej”. Ibland måste man säga nej till saker och prioritera bort. Det kan handla om att man faktiskt inte har kraft att genomföra det där träningspasset eller gå på den där föreläsningen, och det gäller att träna upp förmågan att se vad man faktiskt kan avstå från eller skjuta upp utan att det får jobbiga konsekvenser.

Det kan också handla om att vissa vänskapsrelationer tar mer energi än de ger. Jag har inte så många ytliga vänner längre. Att planera tid för en fika eller en fest är svårt i ett späckat schema, och då vill jag lägga tiden och kraften på att umgås med de som verkligen betyder mycket för mig. Att träffa dessa människor gör mig lycklig och jag har gjort avvägningen att det är just dessa jag vill ha i mitt liv.

Utan att låtsas som att jag är någon vis gammal man idag, så kan jag i alla fall säga att jag har lärt mig väldigt mycket under kandidatprogrammets tre år, och det mesta utanför föreläsningarna. Jag hoppas att jag aldrig slutar lära mig om livet och hur man lever det. Idag är jag lyckligare än någonsin.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s