Att svälja stoltheten

Redan första veckan på den nya utbildningen blev vi tilldelade flera olika grupparbeten. Det är väldigt spännande att ”tvingas” in i ett samarbete med studenter från helt andra kulturer. Missförstånd och språkbarriärer blir vardagsmat men jag är säker på att det är väldigt utvecklande för alla.

Första dagen fick vi veta att vi läser på avancerad nivå nu och vi ska inte förvänta oss att få hela uppgiften uppmålad och reglerna definierade för oss. Under utbildning på grundnivå brukar beskrivningen av uppgifterna vara tydlig, men inte nu längre. ”Att ha färdiga mallar och ramar liknar inget i det verkliga livet”, sa de till oss. Utmanande men spännande, tänkte jag.

Efter den första veckan, med ett gruppmöte, kände jag mig lite nervös och stressad. ”Vad är min roll i gruppen? Vad förväntas av mig? Jag måste ha missat något, hur kan jag veta så lite om vad som pågår?”

Jag kände i hela kroppen hur känslan spred sig och gjorde mig stressad. Det är inte konstruktivt alls och det löser inga problem. Jag bestämde mig för att svälja stoltheten och skriva till en gruppmedlem.

Jag berättade att jag kände mig lite vilsen och inte förstod riktigt vad som pågick. Han svarade att han var glad att jag sa så, för han kände precis samma sak, men vågade inte riktigt säga det. ”Vi håller kontakt med varandra och stämmer av”, sa han, ”så kan vi lättare planera och förstå vad som egentligen ska göras.” Jag kände mig genast mycket lugnare. Det var faktiskt som om en stor tyngd lyftes från mina axlar.

Den här situationen är nog väldigt vanlig. Jag har upplevt den förr och oftast har jag gått och oroat mig tills det slut har visat sig att det inte var någon fara. Då har den där jobbiga och skadliga känslan fått gnaga och stressa under lång tid, helt i onödan. Vi vill ju så gärna framstå som att vi har all koll i världen. Ingen vågar fråga om kejsaren verkligen har några kläder på sig.

Jag har lärt mig något viktigt idag. Det är bättre att fråga om man är osäker. Ingen kommer att skratta eller håna dig för det. Förmodligen känner andra samma sak.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s